Flyga själv.

Jag älskar att flyga. 
Det har med känslan av frihet att göra.
Å perspektivet ovanifrån.
Jag räknar inte eventuellt störande medresenärer till del av det älsket.
Eller maten för den delen.
Nu menar jag bara flygandet.
En inflygning över en stad kan nog va nåt av det vackraste som finns.
Särskilt på natten. Me miljontals lampor som vittnar om liv.
Som en gigantisk julgransbelysning.

Att flyga av lycka är oxå vackert.
På ett annorlunda sätt bara.
Det sättet är minst lika älskat. 

Den som är flygrädd kan ju egentligen inte va så rädd för själva flygandet.
Mer för att plötsligt inte flyga.
Drabbas av nån slags felaktig landning.
Oavsett vilken slags flygning det gäller.
Enligt min mening är flygplansflygandet inte så skrämmande.
Går det åt helvete så kommer jag förmodligen inte känna nåt mer sen.
Eller så överlever jag å blir föralltid tacksam för livet.
Att flyga på det andra sättet kan dock va läskigt.
En krashlandning kan bli förödande.

Men oavsett.
Man måste våga för att komma nånstans.
Att flyga är bara att förlora fotfästet för en stund...

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0