Angies Värld

Jag begrep inte Twilight-hysterin.
Eller den dito som följde me New Moon. Uppföljaren.
Av den enkla anledningen att jag inte gillar overkligheter.
Vampyrer räknas enligt mig som just en sån.
Så jag ignorerade.
Tills nu.
Såg första filmen. Älskade den.
Såg andra filmen. Älskade den oxå.
Vampyrgrejen till trots.
Jag hade tillåme överseende me varulvarna.
Samma overklighetsliga.
Men filmerna grep tag i mig ordentligt.
För där fanns kärlek.
Å när det finns kärlek kan jag leva mig in i vad som helst.
För kärlek har jag lärt mig att tro på.
Så mycket mer än alla vampyrer ever.
Jag tvivlar möjligen starkt ibland. Men har aldrig slutat tro helt.

Även om kärlek kanske egentligen är lika påhittad.
För om man tänker efter har ingen nånsin sett den.
Man ser bara vart den har dragit fram.
Spåren av dess drabbning.
De goda å onda.
Men de är däremot för tydliga för att inte va verkliga.

Om man är en av dem som kan relatera till Winnerbäcks texter, så kanske man bör tänka om vad gäller vampyrer oxå. Det kan nog bo en i oss alla trots allt.

"Jag dricker glögg med balkongdörrn öppen inatt
jag är så trött på alla mail och koder
jag vill ha dig här på riktigt inatt
å suga liv ur din halspulsåder.."