Angies Värld

Finner mig själv me en intensiv längtvärk.
Efter fina vänner.
Många av vilka bor långt bort.
Andra som, trots geografisk närhet, ändå inte träffats på länge.
Känner att jag vill träffa dem alla.
Helst nu. Omgående.
Förklara att de är viktiga för mig.
Även om min tid inte räcker till dem som ofta som jag önskar.
Fast jag vet att de flesta har det så.
Ont om tid av diverse anledningar.
Ingen som klandrar mig för att veckorna tycks springa 100meterslopp.
Lika lite som jag klandrar nån av dem.
Jag blir bara så rädd då å då.
Att det plötsligt bara ska va för sent.
Jag vill inte vara en av alla dem som aldrig hann.
Tanken räknas lixom inte hur länge som helst.


Jag längtar för övrigt efter choklad också.
Sorten me havssalt i.
Den som verkar innehålla en liten bit himmel.
En konstant längtan är det.
Med en annan slags intensitet.
Visserligen lättare att råda bot på.
Men tyvärr också me synbara följder.

Hur eller hur så finns bara en sak som är bättre än en god vän;
En god vän me choklad.