Angies Värld

Jag gillar bilar.
Inte så att jag på nåt sätt vill mecka me dem.
Eller tvätta å putsa för jämnan.
Bilen ska bara fungera.
Å helst va snygg utan massa jobb.
Skön att köra.
Lite kraft under huven skadar såklart inte heller.

När jag tänker på det är det samma som med män.
Hur som helst.
Nu pratar vi bilar.

Jag gillar att köra fort.
Det ska hända nåt när man gasar.
En stark motor som reagerar på ett enkelt tryck.

Tänker inte ens göra jämförelse med män där.

Min bil är inte snygg.
Inte heller ny. Eller felfri.
Definitivt inte ren.
Det skapar ett litet problem.
Förutom det naturliga som medförs me gammal, smutsig bil.
När jag är på dåligt humör vill jag ha hög musik.
Gärna av den arga sorten så jag kan känna bandets sympatier.
Å så vill jag köra fort.
Köra fort å lyssna högt är bra när man är arg.
Faktum är att det funkar väldigt bra när man är glad oxå.
Köra fort funkar dock inte i stan.
Alltså blir det bara lyssna högt.
Å där, precis där, faller allt.
En mörkgrön Volvo V40. Årsmodell 01.
I en stad där det i bästa fall är 50km/h.
Å en rondell var tjugonde meter.
Ni hör ju själva hur otufft det är.
Lyssna högt är inte heller ett alternativ alltså.

Jag behöver helt enkelt en ny bil.
Med ovanstående kriterier vad gäller snygghet, komfort å styrka.
Dito man oxå förresten.