Som att återhämta sig.

Båten var superläcker, himlen blå, solen alldeles närvarande, människorna vackra å glada, maten suverän, klänningen prickig, klackarna höga, å stämningen på topp. Allt det där innebar att festen för min del varade i arton timmar.



Det var något om hur delfiner parar sig som gav upphov till ett internskämt å en konstig dans. Det var nåt annat som fick mig att överväga att hoppa på båten till Danmark klockan sju på morgonen innan förnuftet sa åt mig att sova istället. Det var skratt å ett konstaterande över hur man kan hitta människor som man direkt får ett eget språk med.
Jo, det där bröllopet blev en fantastisk historia som lixom hängde kvar några dagar. Man kan väl säga att sömnen inte kommit ikapp riktigt än, även om hjärnan börjat fungera någorlunda normalt idag.
Ibland blir det helt enkelt inte alltid som man trott, utan bättre ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0