Som en badkruka.
Just det, efter mer eller mindre en hel sommar på ön tog jag premiärdoppet i havet bara för en vecka sen. Och det räknas visst, även om jag inte doppade huvudet (vilket jag mycket väl kunde gjort om det inte varit för allt frisyrstök som följer. Ja, det går bra att kalla mig fåfäng, men att efter stranden gå till restaurang med nybadat fluff som mitt rekommenderas helt enkelt inte.)
Note to self:
Jag kan möjligen ha tappat andan några gånger då jag tog mig de hundratals - eller var det tusentals? långt var det iallafall - meterna ut i det långgrunda å iskalla vattnet. Som om det skulle hjälpa gick jag på tå. Med armarna rakt ut å magen så tätt intill ryggraden jag bara kunde. Vi kan anta att det inte var en av mina mest gracefulla stunder i livet. I vilket fall gjorde jag det, å efter ett tag var det inte så farligt ändå. Alltså, då när hela kroppen hade domnat lite.
Note to self:
Det där med bättre sent än aldrig - inte nödvändigtvis.
Kommentarer
Trackback
