Som hästlycka å spagettiben.
När benen är som spagetti å man får hjälpa till att flytta dem med händerna för att kunna byta mellan pedalerna i bilen. Den känslan.
Just det, jag var alltså inte häftigast i stan ikväll, efter en timme på hästryggen. Men jäklar i min lilla låda va kul det var! Doften, ljuden, känslan, det var som att förflytta sig bakåt i tiden samtidigt som man bara stannade den helt. Möjligen kan jag behöva hjälp upp ur sängen imorn, å möjligen kommer jag att gå ganska så onaturligt de närmsta dagarna, men jag längtar ändå nåt vansinnigt mycket till nästa vecka.
Det där med att man måste upp i sadeln igen har aldrig varit mer sant. På riktigt.
Kommentarer
Trackback
