Som intefanvetjaghurminhjärnafungerar.
Det finns stunder då man verkligen önskar sig en tillräckligt bra anledning att ta på en skitstor cowboyhatt å skrika yiihaaaa. Å då menar jag inte som att samtidigt låta som en dålig Maggio-kopia, utan bara av ren lycka, för att man kan. Å för att en skitstor cowboyhatt känns ganska otippat i lyckosammanhang.
Sen finns det andra stunder när man nog behöver sluta hoppas att det är små trummisar som står å övar utanför fönstret, å inse att det fortfarande bara regnar sådär mycket så att det enligt alla regler om nästan allting borde betyda att vattnet tar slut lagom till oktober då det egentligen borde komma.
Det kan oxå va så att det finns stunder när man bara bör stänga av hjärnan å sova. Lämpligen kommer de där stunderna i ovan nämnd ordning.
Gonatt världen.
Kommentarer
Trackback
