Som att packa lätt.
Jag skulle ju packa den där helgväskan, den som ska få följa med till västkusten. Å jag längtar massor efter helgens härligheter - bröllopsyra, lillebrorkramar å kaffepaus i en skivstudio - det gör jag verkligen, men jag kan ändå inte bli klar.
Istället sjunger jag med i min spotifylista som är fylld med låtar som betyder nåt för mig, å fastnar lite då å då vid ett minne. Å så provar jag klänningen. Igen.
Tydligen har jag nån liten omöjlig spärr som innebär att jag kan plocka fram kläder å grejer, prova skor å fylla hela sängen me pinaler att välja bland. Men att packa ner det i väskan å bli helt klar? Nej. Varje gång är det precis samma sak, vilket innebär att klockan blir nånstans mitt i natten när jag väl gör det å jag därmed kan förvåna mig själv när jag väl ska ha de kläderna jag packat eftersom tröttman kanske inte alltid låter mig tänka klart.
Jag borde vara ett proffs på att packa, så som jag flänger fram å tillbaka, men det verkar snarare som att varje packning tar längre tid än den förra. Kanske för att jag har lärt mig att det oftast löser sig ändå. Eller är det för att sångerna på den där listan blir fler å fler.
Kommentarer
Trackback
