Kickoffad.
2011 års kickoff med SBS Radio kan mycket väl gå till historien som den bästa ever.
156 partyglada människor i ett soligt Palma.
Det blev på tok för mycket vin, å på tok för lite sömn, precis som förutspått. Men trots en obeskrivlig tröttma så var det värt varenda en av de totalt tjugofem restimmarna med fyra tågresor, fyra fligter med lock för öronen och en jävla massa flygplatsväntan som det tog oss.
En spännande blandning av säljare, programledare, trafikare, tekniker, ekonomer, webbare, marknadsfolk å chefer som nånstans ändå är lite samma, är anledningen. Härliga människor helt enkelt.
Som någon uttryckte det:
"Något är fel i bolagets rekryteringsprofil….det ska inte gå att hitta så många underbara knäppgökar på ett och samma bolag. Är radion bara ett extraknäck för ostoppbara partajmänniskor…?"
Jag är beredd att hålla med.
När vi vill så kan vi. På bästa sätt.
Om man ska plocka fram nåt minus så är det väl framförallt av det självförvållade slaget.
Jag va extremt trött å bakis på lördagen, sådär så att jag fick avbryta shoppingen efter tjugo minuter pga skakningar å hjärtklappning, å enda räddningen var en återställare i form av Sangria. Den hjälpte fint. Precis som de följande glasen.
Efter några timmar kunde jag återuppta shoppingen. Förvisso hade jag bara tio minuter kvar på mig då, men lyckades ändå spendera bra.
Egentligen finns det nog inte så mycket mer att säga om saken just nu.
Vi åt gott, drack gott, skrattade massor å mådde fantastiskt bra tillsammans. Dessutom under en tokblå himmel å strålande sol.
Så skulle februari alltid vara om ni frågar mig.
156 partyglada människor i ett soligt Palma.
Det blev på tok för mycket vin, å på tok för lite sömn, precis som förutspått. Men trots en obeskrivlig tröttma så var det värt varenda en av de totalt tjugofem restimmarna med fyra tågresor, fyra fligter med lock för öronen och en jävla massa flygplatsväntan som det tog oss.
En spännande blandning av säljare, programledare, trafikare, tekniker, ekonomer, webbare, marknadsfolk å chefer som nånstans ändå är lite samma, är anledningen. Härliga människor helt enkelt.
Som någon uttryckte det:
"Något är fel i bolagets rekryteringsprofil….det ska inte gå att hitta så många underbara knäppgökar på ett och samma bolag. Är radion bara ett extraknäck för ostoppbara partajmänniskor…?"
Jag är beredd att hålla med.
När vi vill så kan vi. På bästa sätt.
Om man ska plocka fram nåt minus så är det väl framförallt av det självförvållade slaget.
Jag va extremt trött å bakis på lördagen, sådär så att jag fick avbryta shoppingen efter tjugo minuter pga skakningar å hjärtklappning, å enda räddningen var en återställare i form av Sangria. Den hjälpte fint. Precis som de följande glasen.
Efter några timmar kunde jag återuppta shoppingen. Förvisso hade jag bara tio minuter kvar på mig då, men lyckades ändå spendera bra.
Egentligen finns det nog inte så mycket mer att säga om saken just nu.
Vi åt gott, drack gott, skrattade massor å mådde fantastiskt bra tillsammans. Dessutom under en tokblå himmel å strålande sol.
Så skulle februari alltid vara om ni frågar mig.
Kommentarer
Trackback
