Som livet.
"Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: ’Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är glömda.’"
Om idag hade varit en sommardag skulle jag bjuda alla mina vänner till spontanfest i trädgården. Det är lixom en sån dag då det hade passat sig. Vänner å vin å kärlek i all enkelhet men ändå i överflöd.
På förmiddagen gick jag, å ungefär halva Rondellstadens befolkning, varvet runt sjön. Jag gick där å log för att allt bara var så ljuvligt. Solen i ögonen å musik i öronen.
Vissa dagar är som sagt såna. Härliga i sig själva.
Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att jag faktiskt också är ganska härlig. När jag vill.
Ingen kan nånsin säga till mig att jag inte klarar nåt. Allra minst jag själv.
Så därför drog jag förut på de gula gummihandskarna, ställde fram spannen å vred om vattenlåset. En perukmakare hade blivit avundsjuk på allt det hår som jag drog ut därifrån, jag lovar, men kanske inte så mycket på den blandning av tvål å smink det befanns i.
Jag gjorde det alltså. Rensade bort stoppet i handfatet alldeles själv. Utan att kräkas, även om det stundtals rådde tvivel på den bedriften, å utan kaustiksoda.
Vissa dagar är nog gjorda för små mirakel tror jag.
Uppåner neråupp. Livet.
