Som takt-full?

Det är nåt som händer när människor blandar alkohol å musik. Som att man inte kan stå stilla fast man kanske i vanliga fall fullkomligt saknar takt.
För inte längesen fick jag en sån total upplevelse av fenomenet när jag, relativt nyktert, stod vid sidan av och blickade ut över dansgolvet.
Fenomenet bestod av medelålders män som druckit lite för mycket för en torsdag och nånstans på vägen blev de snyggaste å mest dansanta killarna i stan. Släng er i väggen Let´s Dance-amatörer typ.
Kostymer som saknar överdel för att vara komplett, en slips på sned, eller i extrema fall runt huvudet, å den där självklara kungen-av-dansgolvet-blicken.  
På hotellet i Malmö, strax efter 23, var de plötsligt där. I samlad trupp, med kostymen å taktbristen som enda gemensamma nämnare. De vevade me armar, sprattlade med ben å nästan hackade sig fram som tuppar. Man kunde se hur de tidigare på dagen suttit på kontoret, möjligen varit hemma å bytt slips, för att senare pussa frugan hejdå. Party på en tordag, jomen tjenare man får ju passa på när det bjuds.
Och de dansade. Oh. my. God. va de dansade.
Vi stod jämte å bara gapade. Skrattade å gapade.
De såg så befriat lyckliga ut att man inte kunde annat.
Ärligt, vem behöver rytmen i kroppen när det finns alkohol?
Takt-full är inte så svårt att bli ändå.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0