Dag 28. Det här saknar jag.

Jag saknar ingenting akut.
Har ett hem som jag trivs i, ett kul jobb me fina kollegor, vänner och familj som älskar mig.
Det primära helt enkelt.
Jag har oxå bil, möbler i mitt hem, tillräckligt me pengar för att betala mina räkningar å kanske oxå köpa den där snygga tröjan, eller faktiskt åka på nån utlandssemester ibland.
Jag saknar alltså ingenting akut.

Däremot kan jag känna saknad vid olika tillfällen å efter olika saker.
Som när jag söndagsynkligt saknar en famn, eller för all del någon att dela en jävlig tisdag me å bråka på för petitesser som att soporna inte är utplockade. Kärlek utöver vänner å familj kan man förklara det som.
Eller längre ledighet, fler semesterresor, mer sol. Vilket mer kan förklaras som saknande på I-landsnivå.

Eftersom jag är mamma på deltid kan jag ibland sakna min dotter väldans, när hon inte är hos mig å jag har tid att känna efter. Då längtar jag. Å saknar.
Precis som jag kan sakna andra, för mig betydelsefulla människor, när jag inte träffat dem på ett tag.


Ibland kan man faktiskt bara sakna att få sakna.


"Jag längtar inte längre efter att ha dig här
men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig
så saknar jag dig
Jag önskar att vi två aldrig träffats där
såna som vi vet nog inte vad kärlek är
men jag saknar dig..."
(Lundell)
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0