Dag 3. Mina föräldrar.

Mina föräldrar är till stor del varandras motsatser.
Som stad och land skulle man kunna säga.
Relativt unga när de fick mig.
De skiljde sig när jag va 16. Efter ytterligare två barn.
Jag begriper i efterhand inte att de ens höll ihop så länge.

Såklart blir man färgad av sina föräldrar. Hur de är. Vad de gör.
Det genetiska å sociala arvet å såntdär.
Jag har fått lite av varje från mina.

Från pappa har jag tillexempel fått mina färger, min äventyrslusta å mitt efternamn.
Han är en händig man som kan fixa tekniska saker.
Om min bil går sönder ringer jag pappa å antar att han vet varför. Fast han inte är bilmekaniker.
Men han kan såntdär som pappor oftast kan.
Han har fem barn å ett barnbarn.
Jag vet att han skulle vilja finnas där mer än han gör.

Från mamma har jag fått det jordnära, å mina äppelkinder.
Hon är en varm kvinna som kan fixa människor. Nästintill åtminstone.
Mamma är den jag kan ringa till om allt. Hon tröstar när jag är ledsen å gläds när jag är glad.
Hon finns a l l t i d där. Som mammor bör.
Klart att jag då å då suckar över henne, det gör man över mammor, men i det stora är jag så stolt.
Hon är en förebild jag håller högt.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om ämnet.
Vi pratar ju om två personer jag känt i hela mitt liv.
Men det räcker såhär.
Mina föräldrar är mina.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0