Leila-längtan.
Man kan inte va bra på allt, så är det ju bara. Även om det inte hindrar att man tappert försöker.
Matlagning är en av sakerna som inte direkt är min starka sida. För att underdriva.
Me andra ord är det inte min grej alls.
Jag är knäcketjejen.
Förutom mina kickass-goda varma mackor har jag inte i köket att göra.
M e n j a g v i l l.
Eller rättare sagt, jag vill inte va där, men jag önskar att jag ville.
Känner mer å mer en slags längtan efter att gilla det där me matlagning, kan inte släppa det.
Va lite mer som Leila lixom. Eller en mamma i allmänhet kanske.
Kollar matlagningsprogram å försöker klura ut smarta å goda rätter när jag går omkring i mataffärn.
Gärna me skaldjur i, eftersom jag ju lärt mig att gilla det oxå å numera inte får nog av det.
Så förutom att jag inte riktigt vill laga mat än, så är jag åtminstone en bit på väg. Till vad vet jag inte. Vuxen kanske.
Tills dess äter jag knäckebröd.
