Mätt.

Sjukt goda. Varma mackorna alltså.
Nästintill sinnesutvidgande faktiskt.
Eller ja, det bästa varma mackor kan va åtminstone. 
Jag orkade tvåånhalv. Sällan så besviken över liten magsäck.
Av nån märklig anledning tog jag ett glas rött oxå.
Som om gårdagens party aldrig hade existerat.
Det är nåt speciellt me dessa helgdagar, I tell you.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0