Som stormande.

Det blåser kraftigt utanför fönstret och jag har, den väldigt sena natten till trots, redan varit vaken i flera timmar och funderat på om jag tycker att vädret är passande eller lite väl överflödigt. Det enda jag egentligen kommit fram till är att det inte spelar nån roll vad jag tycker eftersom de där stormarna har en tendens att inte bry sig alls om lämplighet - istället får man försöka hitta sätt att anpassa sig. Som inatt, när vi använde filten som tak, för att vi ville sitta ute trots att regnet föll. Där satt vi å tömde ytterligare en flaska rosé, och det kändes lite som när man var barn och byggde kojor av kuddar å filtar. Gömd från omvärlden kan man få plats med drömmar för en stund.
.
Min kropp är trött, mitt huvud likaså. Om jag visste vart jag kunde söka lä från alla stormar skulle jag vila mig hel igen, men något säger mig att det inte kommer hända idag heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0