Angies Värld

Det var när solen gick upp igen i morse som jag kände att det kanske inte va helt optimalt att en måndag hade blivit tisdag medan jag satt i soffan å njöt av sång, musik å dåliga skämt. När man börjar veckan med att vända på dygnet sådär kan inget bli mycket mer förvirrat efter det. Å andra sidan är inget riktigt i fas ändå, såhär dagarna innan semester, i nån slags gråzon mellan på och av.
Me andra ord dricker jag kaffe, massa kaffe, å väntar ut - vilket egentligen mer betyder att jag försöker ignorera och distrahera - den rastlöshet som verkar funnit en plats i min kropp, allt medan Winnerbäck skrålar vidare.

"du sa vänta lite grann
behåll poserna på
vart vill du komma nånstans
vart ska vi gå vart ska vi gå
jag sa det finns inga mål
men det finns sätt att ta sig dit
vill inte komma nånstans
vill bara ta mig lite längre än hit

allt jag ser
allt jag hör
är din röst din blick ditt skratt
du har ögon som berusar en natt
så jag väntar
jag väntar
om tiden vill ifatt"


Den där rastlösheten - som att jag vill gå tills fötterna blöder för att jag får större skavsår av att stå still.