Som att balansera.

Balans i tillvaron, balans i livet, balans med höga klackar på kullerstensgator i Rondellstaden som garanterat inte har en kvinnlig stadsarkitekt.
I visan sjunger man om elefanter som balanserar på en liten liten spindeltråd. En barnvisa som vuxna me största sannorlikhet kan relatera till. Balans mellan hopp å förtvivlan, mellan trygghet å panik.
Är man riktigt våghalsig, tvungen - eller möjligen tillräckligt korkad - jonglerar man samtidigt. Livets cirkus kan man säga.

Jag har gått genom vintern me kilklack utan räfflad sula. Kompromissande, som ett sätt att balansera på vintrig mark med bibehållen halkrisk. Jag är inte den som går i grova kängor, praktisk har aldrig riktigt varit min grej. Däremot har jag lärt mig att det är dumt att gå emot alla tänkbara odds när de uppenbaras i form av en meter snöelände. Som balans mellan våghals å idiot.

Nu är det me innerlig glädje jag snart plockar fram klackskorna igen.
En elefant balanserade...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0