Som ett Ark-farväl.

Intervjudax med The Ark å jag blir lite svettig - inte bara för att det redan nu är typ hur varmt som helst i studion  - utan för att det ju är s l u t e t.
Snart slutar de vara The Ark.  
Jag som typ aldrig blir nervös för såna saker känner nu att allt är viktigare än vanligt. Jag har säkerligen gjort en massa intervjuer som varit både första å sista för mig, men på nåt sätt har det inte känts så definitivt som nu för så länge artisten/bandet fortfarande finns så finns ju möjligheten att göra fler.
Grabbarna från Växjö-trakterna, som inte är det minsta märkvärdiga som människor men större än stora som band, blir en symbol för att allt har ett slut. 

"Well, I don’t know where we were headed
but I know that’s where we are now
and that our holy mission ended
on the way somewhere, somehow
Now we’re standing here together
and the crowd calls out for more...

Spelningen igår kväll va såklart magisk, hur skulle den kunna vara något annat med ett band som kommer till hemstaden för en av sina sista spelningar ever och som har gett scenshowen ett ansikte målat me glitter. Ola Salo är en otroligt begåvad människa och han besitter en dragningskraft som är få förunnad.
Jag började konserten bland fotograferna i "pressdiket" precis framför scenen. Så nära man kan komma. Förutom att jag kände mig lite fånig där jag stod utan en stor kamera - vågar bara inte ens tänka på det totala värdet på pressfotografernas samling - men med en liten iPhone å knäppte bilder, så var det fantastiskt.
Det var som att vara med om en bit historia. Slutet av nåt stort. Nåt viktigt för alla som var där å nåt viktigt för Rondellstaden.

...So let’s not keep them waiting anymore
Let all the trumpets blow
Give them a hell of a show
Rip it up and let it go" /The Apocalypse Is Over, The Ark

Vi har all anledning att vara stolta över dem, nu å för alltid. Grabbarna från Rondellstadsskogarna som flyttade iväg å blev stora - men inte för stora för att komma ihåg vart de kommer ifrån - och som själva är stolta över sin stad.
Ola Salo förkunnar, där han står med svarta änglavingar på ryggen, att "One of us is gonna die young". The Ark dör som 20-åring, men jag är ganska säker på att deras musik kommer leva vidare i närmare en evighet.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0