Angies Värld

Det är precis som att varje gång jag tror att våren äntligen är här så kommer ett bakslag. När jag har inbillat mig att den jävligaste tiden är över så väntar en liten tid till. Vi pratar inte tsunamijävligt här, eller Sibirienjävligt för den delen, men vi pratar bakslag.
Ni som känner mig väl vet vad jag verkligen menar. Vår är betydelsefullt för mig å jag har väntat länge, som att vintern tar bort det bästa av mig och jag inte riktigt kan leva till hundra procent så länge det är kallt å grått.
Jag hörde nånstans att vintern alltid kommer tillbaka, typ sju gånger eller så, men jag är ganska övertygad om att det har gått till överdrift nu. Sju gånger för länge sen passerat.

Är lixom lite glad att det regnar idag. Det förstör för vintern å passar mitt humör.
Helst skulle jag vilja sitta i ett kök - i min fantasi löjligt likt Pluras, med ett gäng vänner som är glada å sjunger, som dricker vin å röker inomhus fast det inte alls är särskilt accepterat längre - och bara känna livet.
Jag antar att en eftermiddag med fina vänner som fått för lite av min tid på sistone, följt av en kväll me andra dito vänner, är så nära man kan komma det ändå.


"Inte varmt men nästan vår
Ingen lösning men ett spår
Inga planer men ett steg
Inte där än men på väg..."