Som onsdagsljuvligt.

Men herregud så mycke härligare en dag kan bli bara solen visar sig!
Onsdagar har ju ett försprång i min värld när det gäller ljuvlighet - till skillnad från tisdagar som får kämpa intensivt och prestera bättre än andra dagar om jag ska tycka om dem - och med solsken är de på sätt och vis oslagbara.
Idag skiner solen, jobbet rullar vidare i den härliga flowen jag hamnat i, jag har nyklippt och nyfärgat hår (fortfarande orange) och är för tillfället riktigt bra på att ignorera saker som inte går min väg.
Så att kvällen blir nåt annat än alldeles underbar är ju inget alternativ.
Jag å finaste P ska fira onsdag med sushi, säsongspremiär av Greys Anatomy, funderingar över varför livet består av så mycket väntan, och förhoppningar att den där väntan inte är onödig.
Och choklad såklart. Alltid choklad.  


"An hour, one hour, can change everything forever. An hour can save your life. An hour can change your life. Sometimes an hour is a gift we give ourselves. For some, an hour can mean almost nothing. For others, an hour makes all the difference in the world. But in the end, it's still just an hour. One of many. Many more to come. Sixty minutes. Thirty-six hundred seconds. That's it. Then it starts all over again. And who knows what the next hour might hold" /Meredith Grey

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0