Som oviss väntan.
Det känns lite som att jag väntar idag.
Som att nåt är nära, mycket nära, fast jag inte riktigt vet vad det är.
Kanske är det våren, men den har jag vant mig vid att vänta på och faktum är att den mer eller mindre är här nu. Igår när jag joggade runt sjön så insåg jag varför det kallas vårkänslor - solen sken och fast inget riktigt blivit grönt än kunde man ana det under alla gamla löv runtomkring - jag ville lixom bara le sådär töntlyckligt mot alla jag mötte, mitt i mitt flåsande.
Jag är inte mycket för att vänta, å ännu mindre för att inte veta, så dagens kombination känns en aning frustrerande, I tell you. Den som väntar på något alls väntar alltid för länge, enligt min mening.
Men kanske att detta är undantaget ändå.
Ikväll är det i vilket fall kökshäng. Både hos Plura och i Cougar Town.
Det behöver jag bara vänta några timmar på.
Som att nåt är nära, mycket nära, fast jag inte riktigt vet vad det är.
Kanske är det våren, men den har jag vant mig vid att vänta på och faktum är att den mer eller mindre är här nu. Igår när jag joggade runt sjön så insåg jag varför det kallas vårkänslor - solen sken och fast inget riktigt blivit grönt än kunde man ana det under alla gamla löv runtomkring - jag ville lixom bara le sådär töntlyckligt mot alla jag mötte, mitt i mitt flåsande.
Jag är inte mycket för att vänta, å ännu mindre för att inte veta, så dagens kombination känns en aning frustrerande, I tell you. Den som väntar på något alls väntar alltid för länge, enligt min mening.
Men kanske att detta är undantaget ändå.
Ikväll är det i vilket fall kökshäng. Både hos Plura och i Cougar Town.
Det behöver jag bara vänta några timmar på.
Kommentarer
Trackback
