Som rökfri.

För exakt ett halvår sedan fyllde jag 30.
Det va precis då jag slutade röka.
Jag skulle ljuga som jag sa att jag aldrig saknar det, för det gör jag då å då, men för det mesta ändå inte. Så obeskrivligt skönt att slippa lukta äcke, slippa smaka askfat, slippa fundera på om man har tillräckligt me cigg för kvällen, slippa stå ute å frysa för att dra några bloss.
Slippa, helt enkelt.

När jag saknar det som mest?
Tillfällen då ensamheten är som mest påtaglig.
Då saknar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0