Som sjukmarädsla.

Min kropp känns misstänksamt lik hur den brukar kännas när nån slags sjukma försöker flytta in. Fast jag somnade strax efter tio igår å sov bättre än vanligt inatt är jag helt slut. Fortsatt geléiga armar å ben, antydan till tjockma i halsen å ett huvud som är tyngre än vanligt hjälper till me känslan.
Jag är verkligen helt slut.
Att det bara är tisdag å jag har fyra träningspass, en AW, en radiosändning me ettårsjubileum å massa jobb kvar denna veckan känns för tillfället obegripligt. Jag var glad att jag ens tog mig till jobbet förut.

Så, 'bryt ihop å kom igen' är ett välkänt uttryck.
Jag tänkte dock hoppa över det där me att bryta ihop å bara komma igen nu.
Eventuellt i sällskap av Herr Alvedon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0