Som syskonkärlek.

Förra helgen var en fullkomlig syskonboonanza för mig. Tre bröder å tre systrar, jag träffade dem alla, vilket inte tillhör vanligheterna nu för tiden eftersom vi är många, utspridda å upptagna.
Alla har sina jobb, sina vänner, sina liv.
Bortsett från mina två helsyskon har jag, på pappas sida, två småsyskon. Mer jämngamla me min dotter än me mig, varför jag ibland nästan glömmer att de är mina syskon.
På mammas sida har jag två bonussyskon, lite mer jämnåriga me mig, som dessutom har tillfört familjen ytterligare storlek i form av sambos.
Vi är alltså många vid alla samlade tillfällen, och förra helgen var inget undantag, även om det var uppdelat på två dagar då pappasyskonen träffades ena dagen å mammasyskonen den andra.
Lillebror hade kommit ner från Göteborg, det skulle födelsedagsfiras å mysas i största allmänhet.

Det blir många människor när syskon med respektive träffas, å jag antar att det ibland kan uppfattas som minst sagt stökigt. Men det är ett ljuvligt stök. Lite sådär så att jag nästan var tvungen att nypa mig i armen där jag satt bland dem å vi skulle få ihop en middag för åtta i ena syrrans lilla etta - grabbarna va ute å grillade i skenet av en gatlykta å köket är inte gjort för mer än en person - för allt var bara så mysigt å innerligt.

Denna helgen var det åter dags för syskonträff, fast med andra syskon än mina.
Fina P har två bröder och en tradition att bjuda varandra på middag en gång i månaden. Igår var jag medbjuden, vilket egentligen känns ganska logiskt då jag å P är så mycket tvillingsystrar man kan vara utan en droppe blodsband.

Oavsett om man får rätt syskon av sina föräldrar eller inte, kan man ändå alltid skaffa fler själv.

"En syster är en person som sträcker sig efter din hand, och rör ditt hjärta"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0