Som en doft av syrén.

Det är inte långt kvar innan syrénen står i full blom nu, å jag tänker att jag verkligen är redo för vad som komma skall. I fas me livet. Å mig själv.
Jag är inte ett skit rädd för att säga att jag faktiskt förtjänar allt det fina som händer, för jag har varit nere å vänt där det är mörkt å kallt å inte alls så ljuvligt, å nånstans måste faktiskt allt vända. Det är sen gammalt. Tillslut blir det bra.

Förra årets syréner plockade jag å satte i vas, utan att riktigt kunna njuta mer än så av hela den blomstertid som kom å gick, så nu när jag kan gör jag desto mer. Allt enligt devisen Kan man så ska man.
Helst skulle jag egentligen vilja gräva upp hela syrénhäcken å fullkomligt fylla mitt hem - för så mycket vore det rättvisa - men bortsett från att de nog skulle dö ganska omgående å jag skulle må illa av så koncentrerade dofter så är de finast där de är. Var sak har sin plats, såsom sin tid.
Min tid är nu, alltså ungefär samtidigt som de blommande syrénerna, fast utan planer på att nånsin vissna igen.


"sen du var här har gatorna gått hem
nu är bitarna på plats, nu kan jag se ifrån mitt fönster
samma utsikt som förut fast kanske ändå lite längre
lite högre, lite värre, allting känns tryggare
och ändå mycket större, nu har häggen slagit ut
nu har våren tagit fart lite starkare och mer sen du var här

låt tiden gå
jag är samma nu som då
samma människa ungefär
fast med lite mera lust
sen du var här"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0