Som en längtan.
"Om min själ var en fågel skulle jag flyga till min ö och bada naken under stjärnorna inatt. Idag vill jag hem, och dansa med dig..."
Jag går över gräset iklädd en halvknäppt, alldeles för stor skjorta och prickiga gummistövlar, med en kaffekopp i handen å lyssnar på fåglarna som sjunger - de är det enda som faktiskt låter alls trots att solen varit uppe sen länge.
Inte så långt därifrån ligger havet spegelblankt å jag kan inte sluta ta extra djupa andetag för att få in så mycket som möjligt av havsluften i lungorna. Som för att lagra till trötta dagar i skogens mitt.
Han - så vacker i slitna jeans å rufsigt hår - kommer ut, gäspar och ger mig ett leende som följs av en lätt kyss på fräknig näsa.
När en hel dag av solrus har gått dricker vi vin på stentrappan innan vi skrattande cyklar grusvägarna ner till byn på gamla cyklar - min är röd - som vi hittade i ladan. Nere i byn dricker vi ännu mer vin, äter skaldjur å skrattar åt förvirrade turister, galna måsar å livet.
Allt är very much Änglagård.
Ni ser det framför er, visst gör ni?
En stor del av det där tillhör en dröm som var sådär verklig att det gjorde lite ont att vakna, en annan del var efterkonstruktionen när jag försökte få tillbaka drömmen men inte lyckades somna om.
Såklart har den en grund. Grund i en längtan efter västkust, efter mannen som kysste mina fräknar å efter precis allt det där som gör hjärtat så lätt att det när som helst skulle kunna flyga ut ur bröstet.
"..dina armar om min midja och en kyss. Idag vill jag hem, och dansa me dig..."
Jag går över gräset iklädd en halvknäppt, alldeles för stor skjorta och prickiga gummistövlar, med en kaffekopp i handen å lyssnar på fåglarna som sjunger - de är det enda som faktiskt låter alls trots att solen varit uppe sen länge.
Inte så långt därifrån ligger havet spegelblankt å jag kan inte sluta ta extra djupa andetag för att få in så mycket som möjligt av havsluften i lungorna. Som för att lagra till trötta dagar i skogens mitt.
Han - så vacker i slitna jeans å rufsigt hår - kommer ut, gäspar och ger mig ett leende som följs av en lätt kyss på fräknig näsa.
När en hel dag av solrus har gått dricker vi vin på stentrappan innan vi skrattande cyklar grusvägarna ner till byn på gamla cyklar - min är röd - som vi hittade i ladan. Nere i byn dricker vi ännu mer vin, äter skaldjur å skrattar åt förvirrade turister, galna måsar å livet.
Allt är very much Änglagård.
Ni ser det framför er, visst gör ni?
En stor del av det där tillhör en dröm som var sådär verklig att det gjorde lite ont att vakna, en annan del var efterkonstruktionen när jag försökte få tillbaka drömmen men inte lyckades somna om.
Såklart har den en grund. Grund i en längtan efter västkust, efter mannen som kysste mina fräknar å efter precis allt det där som gör hjärtat så lätt att det när som helst skulle kunna flyga ut ur bröstet.
"..dina armar om min midja och en kyss. Idag vill jag hem, och dansa me dig..."
Kommentarer
Trackback
