Som för tio år sen.

För tio år sen låg jag på ett sjukhusrum och andades intensivt i en lustgasmask å hatade mannen - som fyllde år samma dag - jämte mig lite för att han hade gjort mig sån å för att han försökte få mig att släppa masken fast den var det bästa som fanns i min värld just då. Det var en förlossning från helvetet å när barnmorskan - som va en kompis mamma å oxå råkade ha samma födelsedag - kom in å kvittrade att det ju va en rolig present, hade jag nog kunnat slå ihjäl dem allihop om jag inte hade haft så fullt upp me det onda.
Nu blev det ju bra ändå. Alla överlevde å den lilla ungen me massa mörkt hår va såklart det sötaste jag nånsin sett.

I morse väckte jag 10åringen med frukostbricka och toner av Ja må hon leva. Med delad vårdnad är det inte alltid att hon är hos mig på födelsedagsmorgonen, å sist det hände var jag nog sambo, för det slog mig hur himla sorgligt ensam min sång lät. Men vi åt frukost i sängen, hon öppnade paket, å för en gång skull behövde vi inte stressa på morgonen.
Det är ju sådär, att man aldrig riktigt vet hur livet kommer bli, å jag lovar att för tio år sedan trodde jag inte att det skulle se ut som idag. Men faktum är att det nog blev bättre ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0