Som en måndagsmorgon. Igen.

Det tråkigaste med ljuvliga helger är att de försvinner så vansinnigt fort. Det bra är att man bara hinner blinka innan det är en ny helg igen.
Det var verkligen ett hejdundrande party både i studion och efter, då i fredags när vi firade att Gold fyller tio år. Så hejdundrande att jag sov alldeles förfärligt på natten å mådde ungefär lika förfärligt när jag vaknade i lördags. Visst är sånt märkligt, för jag tänker att om man ska må som man förtjänar borde man ju må alldeles strålande om föregående kväll varit så bra? Nåja, jag skyller på alla de där ostronen som slank ner på mer eller mindre fastande mage (tillsammans med en hel del champagne, men den har väl aldrig gjort nåt ont?).
Övriga helgen flöt på med betydligt bättre mående, och faktiskt i en större Svensson-anda än jag hade räknat med. Mannen och jag konstaterade att det är ok ibland, men att ingen av oss vill att besök på Citygross två gånger på en helg ska bli en vana. Maten som följde var dock en lyxfest i sig.
På tal om mannen, jag är om möjligt ännu mer förälskad. Han är underbar å alldeles alldeles perfekt - för mig.

Så, nu tar vi tag i den här veckan å ser till att det snart blir helg igen. Ok?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0