Som en såndär tisdag i november.

Det händer att mitt huvud är så fullt så att det lixom blir alldeles tomt. Kanske är det nåt sätt att överleva, kanske vet jag inte bättre, kanske är det bara en dålig undanflykt.
Det är svårt att hitta balans i livet, svårt att va på topp på alla områden samtidigt, å lätt att allt blir lite stökigt när man försöker reda ut det där.
Ungefär så är det nu, vilket är en del av anledningen till att mina inlägg inte är så många eller långa som jag skulle önska - trots att jag knarkar Winnerbäck för lite inspiration men istället mest får ytterligare en anledning att känna hur den där hösten kryper närmare å hur de där milen mellan mig å mannen känns extra långa - som om det inte vore nog med en tisdag i november.

"om jag tappar allt igen
det är möjligt att det händer
det kan vara svårt att hitta hem
från alla hav och alla länder

men ändå
du, min vän i livet
se sommaren bli höst
en enda sak är givet
du bär min luft
i ditt bröst"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0