Som sagan om en verklighet.

Någon gång, när natten är stjärnklar och allt kanske känns lite för stort för att förstå, ska jag berätta för dig om hur livet blev såhär. Jag ska berätta om hur det var kallt och ensamt, om hur stora ord fångades med håv fast de egentligen aldrig var verkliga, och om tårarna som bildade mönster på trötta kinder.
Om det hade varit en saga skulle vi läsa om hur prinsessan slogs mot drakar och förtrollade monster, om hur prinsar egentligen var grodor och hur drömslott rasade som söndertrampad sand.
Det kan ha varit läge att ge upp mer än en gång, och kanske hände det då å då, fast vi aldrig riktigt låtsades om det. I efterhand är det lätt att ändra historien för att självklarheten skulle kunna ta sin plats och bli möjlig, men då var det svårt att se hur det nånsin skulle bli som alla de stora författarna skrev.
Så inte nu, men någon gång, när natten är stjärnklar och allt kanske känns lite för stort för att förstå, ska du få veta hur sagan fick ett sorgligt slut för att verkligheten skulle få sin lyckliga början.
På riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0