Som att fatta vad det är.

Nej, jag tänker inte bli sådär himla jagharskaffatpojkvänåärsålyckligattjagbarakanpratabebisspråkochritahjärtan-ish. Men visst tänker jag massor på den där mannen som har svept sig in i min värld utan att jag riktigt har fattat hur det gick till, å visst är jag glad över att nånting så bra äntligen har hänt mig.
Och ja, jag kallade tydligen honom pojkvän - definitionen på det är ju i princip någon man har ett ömsesidigt förhållande med och som man kan se en framtid ihop med, som man kan ringa till av ingen anledning alls om det så är mitt i natten å som inte heter +1 på inbjudningar utan har ett namn som förblir detsamma - för två meningar sedan, vilket för övrigt var första gången.
Någon dag ska jag berätta hur otroligt märkligt det känns att efter nästan tre år som singel (och en rad misslyckande dejter) åter ha en såndär pojkvän. Å så ska jag berätta hur det faktiskt känns alldeles omärkligt att det är just han

_
Men först ska jag låta allt landa i mig på riktigt, kasta in tvätten i tumlaren å tacksamt se på hur nåt snurrar värre än mina tankar, sen ska jag formulera allt det där som jag fortfarande har lite svårt att fatta.. Å kanske kanske jag ska klottra nåt litet hjärta på en papperslapp ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0