Som att ta igen tid.

Det spenderades alltså några dagar i den stora staden, men framförallt med några av de fina vännerna som bor där. Vi tog igen lite tid som rusat ifrån oss, utan att för den delen skapa ett större avstånd än det rent geografiska - det bästa med underbara vänner är ju nämligen att de finns där oavsett - och därför kändes mer som tid som stått stilla när vi äntligen satt där å drack vårt vin medan allt skulle avhandlas å skrattas åt.   
Å sådär är det ju lite överlag känns det som, att man får jobba med kvalitet å ta vara på stunderna när de väl kommer, oavsett om det gäller vänner, dotter, pojkvän, hav eller sol. Allt det där ljuvliga som man egentligen vill ha nära jämt, men som av olika anledningar oftare är för långt ifrån, gör ändå längtan däremellan värt det.



Sent igår kväll när jag äntligen hade kommit hem efter alldeles för många timmar på en tisdagstråkig flygplats hittade jag ett paket i min brevlåda. Ett paket med ett markerat andningshål och ett gosigt innehåll dessutom. Det kan mycket väl vara så att jag har världens finaste kille - även om vissa andra menar att det är en övergående period som jag ska passa på att njuta av så länge den varar - som på ett lite töntgulligt sätt gav mig ytterligare en anledning att le å att sakna när jag plockade upp nallen ur lådan. En längtnalle. En såndär som aldrig nånsin är i närheten så mysig att krama eftersom den helt saknar förmåga att krama tillbaka, men som åtminstone är en liten tröst när natten känns känns för mörk å sängen alldeles för stor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0