Som en extra stund vid havet.

Jag sitter på ett tåg som rullar fram genom skogar å åkrar, tiden rusar som den aldrig gjort förr å jag begriper knappt hur det redan hunnit bli fredag igen. Var det inte alldeles nyss jag avslutade ännu en fartfylld vecka? Var det inte alldeles nyss jag dansade tango i studion å sedan drack vin me vännerna hemma på söder? Var det inte alldeles nyss jag somnade i mannens famn, lätt berusad av både det där vinet å livet?
Ikväll firas helgen in hos lillebror, omgiven av mina fina, havsluft och betong. Imorgon ska vi mysa ihop oss i huset vid havet, där jag har gjort ett rum till mitt, å där värmen från vännerna, skrattet å kärleken flödar. Sist vi sågs allihop var det bröllop på en båt - den där gången som skulle förändra livet som jag kände det, och leda till att jag kom i hamn på mer än ett sätt - vilket känns som både alldeles nyss å en evighet sen.
Lyckligtvis får man en extra timme att spendera i helgen, då sommartid blir vintertid, å jag tänker att ett hus vid havet med underbara människor måste vara ett av de bästa sätt som finns att göra just det.


"Jag är där jag går med dig
genom mörker och hällande regn
Genom höstens tröga grind
genom vårens varma vind
till det sista havet min vän

Och du ska måla din egen färg
och på din himmel ska det skrivas att du kan,
och det ska eka över skog och berg
att sanningen ljuger och att drömmen är sann."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0