Som solsaknande.

Nog för att hösten kan ha sin charm när löven ändrar färg och faller till marken genom en klar luft, och mörka kvällar inbjuder till levande ljus och mys under tjocka filtar. Dessutom är jag ju som bekant barnsligt förtjust i mössor, vilket förutsätter ett lite kyligare klimat.
Men jag längtar ändå nåt alldeles vansinnigt efter solen. Den där varma, intensiva, strålande solen. Den som vi inte fick så mycket av i somras, som gör att jag inte kan sluta tänka på en utlandsresa till i princip vilket varmt land som helst, och som får mig att knarka charterminnen å leta nyårsresemål. Känslan när man nyduschad efter en heldag på stranden, solvarm och nybrun, tar ett glas vin på balkongen innan man går ut för att käka middag. Eller när man står där bland de salta vågorna och borrar ner tårna i sanden för att sedan lägga sig tillrätta på solstolen igen och fortsätta plöja en av alla de böcker man har packat med sig.
Som vanligt när det gäller minnen är det selektivt å eftersom charter av olika anledningar ligger närmast till hands är det vad jag tror mig behöva snart.
I en perfekt chartervärld får man såklart aldrig bagaget borttappat (eller inlåst), aldrig solexem å aldrig dålig mage. I en perfekt chartervärld ser man heller aldrig röken av övriga resenärer, eller några svenskar me foppatofflor alls för den delen, från stunden efter att däcken har slagit i landningsbanan - då alla applåderar piloten för att han faktiskt lyckades med sitt jobb, vilket är få yrken förunnat att få applåd för - tills det är dax att lyfta igen.
I den perfekta chartervärlden finns solen. Och jag. 
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0