Som alla andra. Fast inte så mellanmjölkigt.

Det blir mycket vardagslyxande å helgresande i mitt liv, jag vet. Både för att jag kan, å för att jag hamnar i situationer och med folk som gör att det blir så. Titt om tätt får jag påpekande om det där, å precis som jag jämför mitt med andras, så gör oxå andra detsamma.
Jag ser mig själv som en ytterst normal människa. Ni vet, en sån som jobbar för sin lön, tvättar, diskar, städar, försöker hinna med lite träning i kampen mot extrakilon, och som bara vill vara lycklig mitt i allt det där som kallas livet. Jag är alltså precis som alla andra.
Visst flänger jag runt mycket - eller som min dotter ibland säger: "du är överallt å ingenstans du", något som jag väljer att inte analysera vidare - springer på fester, äter ostronägg på en tisdag å blir bortskämd med skaldjursbuffé å champagne på en vanlig torsdag. Och visst kan det verka, och är för det mesta också, ganska lyxigt i jämförelse med falukorv å makaroner i Fantasibristens-och-den-oändliga-trötthetens verkliga vardag. 
Men faktum är att jag vet av egen erfarenhet att man kan lyxa till nästan vad som helst, om man bara vill. För nog blir en bloddpudding festligare om man dricker skumpa till, även om det inte är så "rätt". Men vem har egentligen sagt att allt måste göras så som det brukar, vem har sagt att det liv som lätt blir inrutat inte kan välja lite andra mönster då å då.
Jag har vänner som lever som jag, fast kanske med lite mer hemmatid å lite mindre bubbel i glaset, jag har vänner med hela världen som sitt hemma å jag har vänner som får mitt liv att verka som Askungens (före balen) där de springer på invigningar å kändisbjudningar. Men så är det ju, alla gör samma sak fast på olika sätt.
Vad jag vill säga är att jag egentligen inte har ett så annorlunda liv, jag fyller det bara på mitt sätt. Precis som alla andra, bara inte så mellanmjölkigt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0