Som så enkelt.


Det är väl så man gör, oavsett om snöret håller fast ett ankare på en båt å då kallas nåt på båtspråk, eller binder samman människor, mer likt nåt vi vanligtvis kallar kärlek. Man använder de där snörena - binder ihop, hänger upp, surrar fast, klipper av - på alla möjliga sätt utan att reflektera över mycket mer än om det är tillräckligt hållbart, å knappt det.  
Å istället för att fundera så mycket mer på det, eller hur långt ett snöre ens är, så är det bättre att göra det bästa man kan av det. Alltså lite som livet. Det bara är. Sen är det inte. Jag tror att konsten, oavsett situation, är att hålla det så fritt från trassel som möjligt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0