Som det känns.
Solsken och löfte om en fantastisk helg tas emot med tacksamhet när jag avrundar jobbveckan och ger mig ut bland människorna på stan som åter vänt ansiktet mot solen för att återuppleva vad som nästintill kan liknas vid en sommarkänsla, fast med renare luft.
Igår var en märklig torsdag, då det måste varit nåt i luften, eller i maten, eller i hela jävla universum för det var märkligheter som avlöste varandra hela kvällen och när jag väl somnade var jag helt snurrig av allt. Jag lämnar det så, helt obegripligt för er som ärligt talat bör va glada att ni inte fattar vad jag pratar om, men som mycket möjligt haft er beskärda del av konstigheter å såssås genom livet.
I vilket fall gick torsdagen - jag hade för en gång skull inte packat någon helgväska eftersom hela helgen spenderas i Rondellstaden, vilket är en märklighet i sig - över till fredag i ungefär samma stund som jag la mitt mörka hår på den vita kudden å när jag vaknade igen var jag oändligt glad över att snart få fira helg.
På söndag ska ni nog få en ordentlig förklaring på det där som jag har insinuerat ett tag nu, men inte direkt talat klarspråk om. Det kan vara så att jag inte riktigt fattat själv vad det faktiskt är som händer, å det kan vara så att jag inte riktigt varit säker på att saker faktiskt kan va så bra som de verkar. Men nu tänker jag att jag ska lita på magkänslan, jag menar nån gång måste den ju ha rätt, å särskilt när den för en gång skull är synkad med huvudet.
Nu ska jag njuta. Av solen, helgen, å livet.
Igår var en märklig torsdag, då det måste varit nåt i luften, eller i maten, eller i hela jävla universum för det var märkligheter som avlöste varandra hela kvällen och när jag väl somnade var jag helt snurrig av allt. Jag lämnar det så, helt obegripligt för er som ärligt talat bör va glada att ni inte fattar vad jag pratar om, men som mycket möjligt haft er beskärda del av konstigheter å såssås genom livet.
I vilket fall gick torsdagen - jag hade för en gång skull inte packat någon helgväska eftersom hela helgen spenderas i Rondellstaden, vilket är en märklighet i sig - över till fredag i ungefär samma stund som jag la mitt mörka hår på den vita kudden å när jag vaknade igen var jag oändligt glad över att snart få fira helg.
På söndag ska ni nog få en ordentlig förklaring på det där som jag har insinuerat ett tag nu, men inte direkt talat klarspråk om. Det kan vara så att jag inte riktigt fattat själv vad det faktiskt är som händer, å det kan vara så att jag inte riktigt varit säker på att saker faktiskt kan va så bra som de verkar. Men nu tänker jag att jag ska lita på magkänslan, jag menar nån gång måste den ju ha rätt, å särskilt när den för en gång skull är synkad med huvudet.
Nu ska jag njuta. Av solen, helgen, å livet.
Kommentarer
Trackback
