Angies Värld

Vänner runt ett bord, glad musik i luften å solnedgångens värme i ryggen - bortsett från att mannen saknades var faktiskt allt så gott som perfekt. Det där ljuvliga mitt i det enkla. Sådär som det ska vara.
Jag tänkte mycket på det under helgen som gick. Hur jag, en flicka från landet, kunde komma så långt ifrån de där rötternas grund utan att känna saknad. Samtidigt som jag nu vet att uppskatta allt igen, fast från ett annat håll. Det är så med perspektiv, ibland måste man lixom backa för att komma framåt å se saker klart. Ljuvligheten i det enkla.
Sådär som det var.

Sådär som det är.