Som att välja tystnaden för en stund.

När tystnad är något man själv har valt är det värdefullt. Jag märker hur jag allt oftare gör just det. Jag ringer inte vänner, så som jag vet att jag borde enligt alla sociala regler, å jag prioriterar inte diverse happenings före mitt eget sällskap.
Kanske är jag lite trött på människor för stunden. Alltså, inga specifika personer utan mer den konstanta strömmen av kontakter som kommer med ett jobb å ett liv som mitt.
Så jag gick ut i skogen, där den där höstiga doften fyllde luften och solens strålar bara nuddade toppen av de gulnande lövverken. Jag tänkte på insidan och lyssnade på utsidan, å doften av multnande löv blandades med frihet i varje andetag.
Jag vet att allt kommer att ordna sig, att vägen jag valt är den rätta, men jag vet också att det är svårare att gå på stigar där ingen gått förut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0