Hejdå 2010.
Ett år igen alltså.
2010 va ungefär som sin föregångare 2009 - stökig.
Upp å ner. Bergodalbane-style.
Blev lite kär. Till ingen nytta.
Jobbade som en tok. Snuddade vid den där väggen å blev sjukskriven.
Bytte hårfärg.
Fyllde 30.
Slutade röka.
Fortsatte jobba.
Mycke mer än så hände väl egentligen inte. Men det va på sätt å vis mer än nog.
Det är me viss lättnad jag säger hejdå.
Ser klychigt fram emot ett nytt år me nya möjligheter.
Fast med mer känsla av Come what may.
Nytt år betyder alltid så höga förväntningar. Många gånger för höga.
Som om allt skulle förändras bara för att årtalet gör det.
Bara nyårsfirandet i sig förväntas vara spektakulärt. För vadå?
Det är de vanliga dagarna som är de flesta, så jag tänker att det är lika bra att börja me en vanlig bra dag.
För att sätta nivån.
Det blir därför god mat, skumpa å feelgood-filmer me bästa vännen ikväll.
I myskläder.
En bättre ovanligt vanlig dag kan jag inte tänka mig.
Gott Nytt År vänner.
Må det bli det bästa i våra liv. Hittills.
2010 va ungefär som sin föregångare 2009 - stökig.
Upp å ner. Bergodalbane-style.
Blev lite kär. Till ingen nytta.
Jobbade som en tok. Snuddade vid den där väggen å blev sjukskriven.
Bytte hårfärg.
Fyllde 30.
Slutade röka.
Fortsatte jobba.
Mycke mer än så hände väl egentligen inte. Men det va på sätt å vis mer än nog.
Det är me viss lättnad jag säger hejdå.
Ser klychigt fram emot ett nytt år me nya möjligheter.
Fast med mer känsla av Come what may.
Nytt år betyder alltid så höga förväntningar. Många gånger för höga.
Som om allt skulle förändras bara för att årtalet gör det.
Bara nyårsfirandet i sig förväntas vara spektakulärt. För vadå?
Det är de vanliga dagarna som är de flesta, så jag tänker att det är lika bra att börja me en vanlig bra dag.
För att sätta nivån.
Det blir därför god mat, skumpa å feelgood-filmer me bästa vännen ikväll.
I myskläder.
En bättre ovanligt vanlig dag kan jag inte tänka mig.
Gott Nytt År vänner.
Må det bli det bästa i våra liv. Hittills.
Längtar lite.
Saker jag längtar extra mycket efter just nu:
Sommar.
Tulpaner.
Choklad me havssalt.
Motorcykelåk.
Sova sked.
Havsluft.
Sommar.
Tulpaner.
Choklad me havssalt.
Motorcykelåk.
Sova sked.
Havsluft.
Ingen prinsessa idag (heller).
Igår klippte jag mig. Eller, blev klippt.
Idag försöker jag komma överens me nya frisyren.
Det går sådär.
Ok, så jag är ganska utseendefixerad.
Framförallt när det gäller mig själv.
Utseende är viktigt, även om det är långt ifrån det enda som betyder nåt.
Man kan faktiskt va både ytlig å innerlig på samma gång.
Förresten ligger ju skönheten i betraktarens ögon.
Idag är betraktaren bakis å vill inte behöva va ynklig för att håret är eländigt. Det räcker me ynket för trumslagandet inuti skallen.
Dessutom är jag hungrig.
Men orkar inte ens gå utanför dörren. 200m till affären på ena hållet å 200m till pizzerian på det andra.
Me andra ord 200m för långt nånstans.
Som sagt, inte tuff idag.
Ynklig å hungrig. Vart är prinsen när man behöver honom?
Eller en prins nångång alls för den delen.
Han knackar uppenbarligen inte på min dörr iaf. Varken för att komma me mat eller be mig prova skor.
Som någon skrev till mig förut:
Hur kul var det me bal på slottet nu då Askungejävel?
Jag fattar.
Det finns en anledning att det kallas saga.
Idag försöker jag komma överens me nya frisyren.
Det går sådär.
Ok, så jag är ganska utseendefixerad.
Framförallt när det gäller mig själv.
Utseende är viktigt, även om det är långt ifrån det enda som betyder nåt.
Man kan faktiskt va både ytlig å innerlig på samma gång.
Förresten ligger ju skönheten i betraktarens ögon.
Idag är betraktaren bakis å vill inte behöva va ynklig för att håret är eländigt. Det räcker me ynket för trumslagandet inuti skallen.
Dessutom är jag hungrig.
Men orkar inte ens gå utanför dörren. 200m till affären på ena hållet å 200m till pizzerian på det andra.
Me andra ord 200m för långt nånstans.
Som sagt, inte tuff idag.
Ynklig å hungrig. Vart är prinsen när man behöver honom?
Eller en prins nångång alls för den delen.
Han knackar uppenbarligen inte på min dörr iaf. Varken för att komma me mat eller be mig prova skor.
Som någon skrev till mig förut:
Hur kul var det me bal på slottet nu då Askungejävel?
Jag fattar.
Det finns en anledning att det kallas saga.
Vilket party!
Jag tonårssov idag.
Vaknade me andra ord när man i normala fall äter lunch. Eller har ätit.
Det blir så ibland. När man har haft en alldeles fantastiskt trevlig kväll innan.
Växjös bästa hyllades alltså igår. Av mig å några hundra pers till.
Det va en mycke lyckad tillställning å jag hoppas att alla hade lika kul som jag.
Idag är jag inte jättetuff.
Ligger fortfarande under täcket, fast förflyttad till soffan.
Glad att nyårsplanerna inte är mer avancerade än god mat me finaste vännen.
Ytterligare ett party som igår känns långt bort just nu.
Mer som att det vore lämpligt på onsdag.
Å hey, vilken tur för mig att det är nytt party då.
För trettondagsfirande. Eller bara en anledning för massa människor att träffas å dansa under spegelbollen.
I vilket fall på lagom avstånd från dagens huvudvärk.
Är det nu man vet att man är gammal alltså?
När man måste ha en vecka mellan varje festkväll för att orka.
Jag kryper ihop lite extra i soffan.
Känner att jag kommer stanna här resten av dagen.
Utanför snöar det. Igen.
Täcket längre upp mot hakan.
Snön faller å vi me den, som Lundell sjunger.
Vaknade me andra ord när man i normala fall äter lunch. Eller har ätit.
Det blir så ibland. När man har haft en alldeles fantastiskt trevlig kväll innan.
Växjös bästa hyllades alltså igår. Av mig å några hundra pers till.
Det va en mycke lyckad tillställning å jag hoppas att alla hade lika kul som jag.
Idag är jag inte jättetuff.
Ligger fortfarande under täcket, fast förflyttad till soffan.
Glad att nyårsplanerna inte är mer avancerade än god mat me finaste vännen.
Ytterligare ett party som igår känns långt bort just nu.
Mer som att det vore lämpligt på onsdag.
Å hey, vilken tur för mig att det är nytt party då.
För trettondagsfirande. Eller bara en anledning för massa människor att träffas å dansa under spegelbollen.
I vilket fall på lagom avstånd från dagens huvudvärk.
Är det nu man vet att man är gammal alltså?
När man måste ha en vecka mellan varje festkväll för att orka.
Jag kryper ihop lite extra i soffan.
Känner att jag kommer stanna här resten av dagen.
Utanför snöar det. Igen.
Täcket längre upp mot hakan.
Snön faller å vi me den, som Lundell sjunger.
Dåligt väder å dåliga kläder blir ändå bästa.
Efter dagens träning tog jag tolv minuter i solariet.
Tolv minuter, tänk vilken skillnad det kan göra.
Kände att jag va lite för genomskinlig för mitt eget bästa innan.
Lätt försvinnande mot snön lixom.
Jag å snö är lika överens som jag å kläderna i min garderob just nu.
Dåligt väder OCH dåliga kläder alltså.
Visst är det väl märkligt hur man kan ha tre överfulla garderober, men ändå inget att ha på sig.
Åtminstone funkar det väldigt ofta så för mig.
Det är mest som att kläderna hånskrattar åt mina försök att hitta nåt.
Jag öppnar å stänger. Öppnar å stänger. Öppnar igen.
Som om det tillkommit nåt nytt sen jag kollade sist.
Det har det såklart inte.
Även om det faktiskt har hänt att jag hittat kläder som jag lixom glömt bort.
Tillåme me prislapp på.
Nu hittar jag tyvärr inget alls. Imorn är det fest å en sopsäck är det mest lovande plagget just nu.
Provade klänningar förut.
De skrattade oxå lite åt mig.
Vännen föreslog hållinstrumpbyxor när jag tjurade till henne.
Hmm. De va såklart redan på.
Nåja.
Det blir fest ändå.
Växjös Bästa fest.
Det hör man ju på namnet.
Tolv minuter, tänk vilken skillnad det kan göra.
Kände att jag va lite för genomskinlig för mitt eget bästa innan.
Lätt försvinnande mot snön lixom.
Jag å snö är lika överens som jag å kläderna i min garderob just nu.
Dåligt väder OCH dåliga kläder alltså.
Visst är det väl märkligt hur man kan ha tre överfulla garderober, men ändå inget att ha på sig.
Åtminstone funkar det väldigt ofta så för mig.
Det är mest som att kläderna hånskrattar åt mina försök att hitta nåt.
Jag öppnar å stänger. Öppnar å stänger. Öppnar igen.
Som om det tillkommit nåt nytt sen jag kollade sist.
Det har det såklart inte.
Även om det faktiskt har hänt att jag hittat kläder som jag lixom glömt bort.
Tillåme me prislapp på.
Nu hittar jag tyvärr inget alls. Imorn är det fest å en sopsäck är det mest lovande plagget just nu.
Provade klänningar förut.
De skrattade oxå lite åt mig.
Vännen föreslog hållinstrumpbyxor när jag tjurade till henne.
Hmm. De va såklart redan på.
Nåja.
Det blir fest ändå.
Växjös Bästa fest.
Det hör man ju på namnet.
Tomtank.
Jobbdag igen. En helt vanlig måndag.
Julhelgen varade bara en blinkning ungefär.
Som sagt, mycke förberedelser å snabbt överstökat.
Efter jobb å träning är jag nu en liten hög i soffan.
Slut i kroppen å tom i huvudet.
Borde egentligen prova lite kläder till onsdagens stora party.
Växjös bästa ska hyllas på Grace av Nöjesnytt å Mix Megapol. Jag ska stå på scen å dela ut priser.
Kan va bra att ha lite snygga kläder då.
Men det får lösa sig imorn.
Imorgon är en annan dag. Precis som igår.
Julhelgen varade bara en blinkning ungefär.
Som sagt, mycke förberedelser å snabbt överstökat.
Efter jobb å träning är jag nu en liten hög i soffan.
Slut i kroppen å tom i huvudet.
Borde egentligen prova lite kläder till onsdagens stora party.
Växjös bästa ska hyllas på Grace av Nöjesnytt å Mix Megapol. Jag ska stå på scen å dela ut priser.
Kan va bra att ha lite snygga kläder då.
Men det får lösa sig imorn.
Imorgon är en annan dag. Precis som igår.
Dream away.
"The best reason for having dreams is that in dreams no reasons are necessary."
Jag drömmer väldigt mycket.
Kanske är det för att jag sover lätt. Kanske för att min hjärna har för mycke att bearbeta å inte hinner det under min vakna tid.
Vad vet jag.
Hur som helst tycker jag att det är intressant. Vilket jag såklart inte är ensam om.
Wikipedia förklarar:
Sigmund Freud gjorde omfattande drömforskning och menar att drömmar är resultatet av inre konflikter mellan omedvetna lustar (främst sexuella) och spärrarna mot att utföra dessa önskningar. Dessa konflikter uttrycker sig i drömmarna som dold symbolik.
Jag drömmer väldigt mycket.
Kanske är det för att jag sover lätt. Kanske för att min hjärna har för mycke att bearbeta å inte hinner det under min vakna tid.
Vad vet jag.
Hur som helst tycker jag att det är intressant. Vilket jag såklart inte är ensam om.
Wikipedia förklarar:
Sigmund Freud gjorde omfattande drömforskning och menar att drömmar är resultatet av inre konflikter mellan omedvetna lustar (främst sexuella) och spärrarna mot att utföra dessa önskningar. Dessa konflikter uttrycker sig i drömmarna som dold symbolik.
Hall, E.T. (1966) anser också att drömmarna är symboliska men att de uttrycker vad drömmaren tänker och att meningen således inte är dold. Varför skulle personen dölja sina sexuella lustar i sömnen?
Hobson J.A. (1988) har studerat aktiviteten i neuroner i det visuella systemet som förekommer när man sover. Denna aktivitet, menar Hobson, producerar både ögonrörelser (REM-sömn står för just Rapid Eye Movement-sömn) och fragmentala inre bilder. Drömmarna är resultatet av att hjärnan försöker binda ihop dessa fragmentala bilder och helt enkelt bli klok på dem genom att skapa små historier.
En annan teori är att drömmar fungerar ungefär som "träning" för riktiga situationer. Samma som att i flygolyckor brukar den största delen av de överlevande ha läst broschyrerna om hur man ska uppträda i en flygplansolycka, vill hjärnan förbereda kroppen inför kommande händelser; som hjärnan anser vara troliga.
Oavsett vem som har rätt, kanske är det alla på olika sätt, så är det intressant.
Å än mer så när jag summerar senaste veckans drömmar.
Jag har, i prinicip varje natt, drömt om en speciell person.
Ganska oväntat faktiskt.
Men jag antar att han gjorde mer intryck än jag fattade då.
Vet dock inte vilken tolkning som är den rätta i fallet.
Hoppas mest att det inte är en förberedelse för krasch.
Å julen varar väl till...?
Ännu en tredagarsjul är över.
Nästintill över åtminstone.
Imorgon är en annandag, som Björkman sjöng.
Men vi firar inte då.
Om man inte räknar frukosten me julrester å paketbyte hos fina vännen alltså.
Som ju är ganska likt ett julfirande.
Men nej. Tre dagar får räcka.
Vi kallar det söndagsfrukost me köttbullemacka istället. Å jagtyckeromdigpresenter.
Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om julen egentligen.
Delar av mig gillar myset å andra delar kräks på eländet.
Klart att det ändå finns härliga stunder. Men de väger inte riktigt upp för allt stök.
Julklappspanik innan å extrakilon efter.
Jo, jag kan visst bestämma mig. Jag tillhör dem som faktiskt skulle kunna dra iväg över jul.
Ligga på en solstol me paraplydrink i handen.
Men det gör jag inte.
För jag har en dotter som uppskattar jul. Sålänge hon gör det firar jag.
Jag är i vilket fall glad att julen inte varar ända till påska.
"För däremellan kommer fasta".
I mitt fall kunde den me fördel infalla redan imorn.
Å vara minst till midsommar.
Då dukas allt fram igen.
Eller just det, däremellan kommer påska. Sill å köttbullar..
Nästintill över åtminstone.
Imorgon är en annandag, som Björkman sjöng.
Men vi firar inte då.
Om man inte räknar frukosten me julrester å paketbyte hos fina vännen alltså.
Som ju är ganska likt ett julfirande.
Men nej. Tre dagar får räcka.
Vi kallar det söndagsfrukost me köttbullemacka istället. Å jagtyckeromdigpresenter.
Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om julen egentligen.
Delar av mig gillar myset å andra delar kräks på eländet.
Klart att det ändå finns härliga stunder. Men de väger inte riktigt upp för allt stök.
Julklappspanik innan å extrakilon efter.
Jo, jag kan visst bestämma mig. Jag tillhör dem som faktiskt skulle kunna dra iväg över jul.
Ligga på en solstol me paraplydrink i handen.
Men det gör jag inte.
För jag har en dotter som uppskattar jul. Sålänge hon gör det firar jag.
Jag är i vilket fall glad att julen inte varar ända till påska.
"För däremellan kommer fasta".
I mitt fall kunde den me fördel infalla redan imorn.
Å vara minst till midsommar.
Då dukas allt fram igen.
Eller just det, däremellan kommer påska. Sill å köttbullar..
Fight for love
Man säger att kärlek börjar me bråk.
Troligen inte lika ofta som det slutar me bråk säger jag.
Men lite gräl är fan nödvändigt i kärlek me.
Om man inte kan bråka kan man nog inte älska heller.
Som singel kan det funderas på hur å när man ska träffa nån att älska.
Å som älskar tillbaka.
Klart det saknas.
Men jag saknar faktiskt bråk oxå. Hur konstigt det än låter.
Menar såklart inte bråk förenat me hat. Eller ens riktig ilska.
Mer bara bråk som i att få käfta lite.
Argumentera för sin sak. Vinna en fight.
Gräla för grälandets skull.
Eller för kärlekens.
Troligen inte lika ofta som det slutar me bråk säger jag.
Men lite gräl är fan nödvändigt i kärlek me.
Om man inte kan bråka kan man nog inte älska heller.
Som singel kan det funderas på hur å när man ska träffa nån att älska.
Å som älskar tillbaka.
Klart det saknas.
Men jag saknar faktiskt bråk oxå. Hur konstigt det än låter.
Menar såklart inte bråk förenat me hat. Eller ens riktig ilska.
Mer bara bråk som i att få käfta lite.
Argumentera för sin sak. Vinna en fight.
Gräla för grälandets skull.
Eller för kärlekens.
God Jul
Ville hinna få lite mer tid. Att skriva några fler rader idag.
Men me en familj som min är det svårt att hitta.
Den är lixom stor å intensiv å nästan överallt.
Antar att man ska va tacksam för det, tänk så många som inte har någon.
Jul är ju lite extra speciellt så.
Lillebror är en av dem som kommer vara själv ikväll när jobbpasset är över.
I en lägenhet på Hisingen.
Me en liten skinka som han griljerade igår kväll.
Mitt storasysterhjärta brister av tanken.
Om vägarna hade varit bättre skulle jag åkt dit men jag tänker att det inte är läge att utmana ödet.
Det gör jag tillräckligt ofta ändå.
Å att ens fundera på att åka tåg är ju rent korkat.
Vi får fira en annan dag istället.
Jag firar nästan alltid jul i minst tre dagar.
För att hinna med alla.
Galet kan tyckas. Det tycker jag oxå.
Men hur eller hur är det min familj å jag vill inte va utan en endaste av dem i onödan.
Hoppas att ni alla får en underbar julhelg.
Ta hand om er. Och varandra.
Massa kramar
Men me en familj som min är det svårt att hitta.
Den är lixom stor å intensiv å nästan överallt.
Antar att man ska va tacksam för det, tänk så många som inte har någon.
Jul är ju lite extra speciellt så.
Lillebror är en av dem som kommer vara själv ikväll när jobbpasset är över.
I en lägenhet på Hisingen.
Me en liten skinka som han griljerade igår kväll.
Mitt storasysterhjärta brister av tanken.
Om vägarna hade varit bättre skulle jag åkt dit men jag tänker att det inte är läge att utmana ödet.
Det gör jag tillräckligt ofta ändå.
Å att ens fundera på att åka tåg är ju rent korkat.
Vi får fira en annan dag istället.
Jag firar nästan alltid jul i minst tre dagar.
För att hinna med alla.
Galet kan tyckas. Det tycker jag oxå.
Men hur eller hur är det min familj å jag vill inte va utan en endaste av dem i onödan.
Hoppas att ni alla får en underbar julhelg.
Ta hand om er. Och varandra.
Massa kramar
Kyss mig ömt å brutalt.
Jultid. Misteltid.
Alla anledningar att hångla lite är bra anledningar.
Om det så innebär en grön kvist som hänger i taket.
Jag å tjejkompisarna är rörande överens gällande bästa kyssvarianten.
Att bli lite överväldigad.
Som när man blir upphånglad mot en vägg tillexempel.
Lite lagom blandning av ömt å brutalt. Totalt passionerat.
Det är uppskattat, I tell you.
Så grabbar, ta mitt råd.
Se bara till att du har fått vibbar om att tjejen faktiskt gillar dig. På ett kyssvänligt sätt alltså.
Annars kan det lätt bli pinsamt. I värsta fall leda till åtal. Det är ju sånt som förtar känslan kan man säga.
Men allt jämställdhetsprat till trots, vi gillar när ni tar kommandot ibland. När en man är en man.
Lika lön för lika arbete betyder inte att vi inte vill bli hänförda och förförda.
Men ni får gärna ta hand om disken ändå.
Alla anledningar att hångla lite är bra anledningar.
Om det så innebär en grön kvist som hänger i taket.
Jag å tjejkompisarna är rörande överens gällande bästa kyssvarianten.
Att bli lite överväldigad.
Som när man blir upphånglad mot en vägg tillexempel.
Lite lagom blandning av ömt å brutalt. Totalt passionerat.
Det är uppskattat, I tell you.
Så grabbar, ta mitt råd.
Se bara till att du har fått vibbar om att tjejen faktiskt gillar dig. På ett kyssvänligt sätt alltså.
Annars kan det lätt bli pinsamt. I värsta fall leda till åtal. Det är ju sånt som förtar känslan kan man säga.
Men allt jämställdhetsprat till trots, vi gillar när ni tar kommandot ibland. När en man är en man.
Lika lön för lika arbete betyder inte att vi inte vill bli hänförda och förförda.
Men ni får gärna ta hand om disken ändå.
Bakdags.
Sedan jag igår började fundera på det där me bullmamma kom jag på en sak.
Jag längtar efter det.
Alltså, längtar efter att vilja vara sån.
Som tycker det är roligt att leta recept. Å som inte är för rastlös för att vänta på jäsning.
Framförallt längtar jag efter nybakat bröd me valnötter å aprikos i.
Som bakas i ett sånt där kök som är den naturliga platsen i hemmet. Stort å hemtrevligt.
Lite trött blir man ju på att va tjejen som äter restaurangmat till lunch å knäckebröd till middag.
Inte så att jag inte har nåt val, för det har jag ju, utan mer för att det är just mitt val.
För att det finns människor som får betalt för att laga mat.
För att min tid prioriteras annorlunda än att laga en middag som ingen mer än jag får äta ändå.
För att jag inte tycker att det är kul.
Min mamma är övertygad om att det är nån slags grej som kommer me åren.
Att jag plötsligt kommer älska både trädgårdspysslande å köksstökande.
Jag är lite rädd att det aldrig kommer hända. Tänker att de där åren borde infunnit sig nu.
Det enda jag recept jag vill ha innebär en fast rumpa å trimmade lår.
Bak som bak eller?
Jag längtar efter det.
Alltså, längtar efter att vilja vara sån.
Som tycker det är roligt att leta recept. Å som inte är för rastlös för att vänta på jäsning.
Framförallt längtar jag efter nybakat bröd me valnötter å aprikos i.
Som bakas i ett sånt där kök som är den naturliga platsen i hemmet. Stort å hemtrevligt.
Lite trött blir man ju på att va tjejen som äter restaurangmat till lunch å knäckebröd till middag.
Inte så att jag inte har nåt val, för det har jag ju, utan mer för att det är just mitt val.
För att det finns människor som får betalt för att laga mat.
För att min tid prioriteras annorlunda än att laga en middag som ingen mer än jag får äta ändå.
För att jag inte tycker att det är kul.
Min mamma är övertygad om att det är nån slags grej som kommer me åren.
Att jag plötsligt kommer älska både trädgårdspysslande å köksstökande.
Jag är lite rädd att det aldrig kommer hända. Tänker att de där åren borde infunnit sig nu.
Det enda jag recept jag vill ha innebär en fast rumpa å trimmade lår.
Bak som bak eller?
Bullmamma
På tv visas Jul med Ernst.
Det pysslas å pyntas å julas på alla sätt.
Precis som i massa andra tv-program. Å en massa vanliga hem som inte filmas alls.
Folk pysslar å bakar som om det gällde livet.
Jag varken pysslar, pyntar eller jular särskilt mycke.
Kan väl egentligen inte påstå att jag pysslar alls.
Tomtarna är lätträknade å julgodiset frånvarande.
Det låter ju nästan lite sorgligt märker jag nu.
Kanske är det så.
Men jag har lixom inte tillräcklig anledning. Eller tid. Eller motivation för den delen.
Det blir helt enkelt mer jobb än glädje me det hela.
Finns annat som är roligare.
Undrar om jag nån gång ska bli en såndär bullmamma.
Som pysslar å donar oavsett årstid. Svänger ihop en paj när det kommer oväntade gäster eller gör egna små presenter att ge bort istället för en blomma.
Det vore kul att bli. Verkligen.
Synd att jag helt saknar intresse för det bara.
Kan man röka morötter?
Det är ungefär 3,5 månad sen jag slutade röka.
Det har gått oväntat lätt men ibland blir jag bara så jäkla sugen.
Jag låter såklart bli ändå. Denna gången är på riktigt.
Många hittar ju nåt substitut.
Tyvärr ofta godis, fast man egentligen vill ta nåt nyttigt.
Typ morötter.
Gott och nyttigt. Enligt forskning oxå bra för synen.
Jag är glad om min syn inte blir ännu sämre.
Dessutom hjälper ju morötter tydligen hudfärgen.
Om man äter många.
Precis så som min mamma gjorde när hon väntade mig.
Jag föddes å va alldeles.. orange.
Läkarna trodde att jag hade gulsot.
Mamma frågade försiktigt om det kunde ha me hennes morotsätande att göra.
De skrattade åt henne å sa nej.
Mamma förklarade att hon hade ätit två kilo. Om dagen.
Då trodde de att det nog kunde va så trots allt.
Ändå.. Både mamma å jag har synfel.
Fast hennes är nog mest åldersrelaterat.
Mitt är mest dyrt.
Det har gått oväntat lätt men ibland blir jag bara så jäkla sugen.
Jag låter såklart bli ändå. Denna gången är på riktigt.
Många hittar ju nåt substitut.
Tyvärr ofta godis, fast man egentligen vill ta nåt nyttigt.
Typ morötter.
Gott och nyttigt. Enligt forskning oxå bra för synen.
Jag är glad om min syn inte blir ännu sämre.
Dessutom hjälper ju morötter tydligen hudfärgen.
Om man äter många.
Precis så som min mamma gjorde när hon väntade mig.
Jag föddes å va alldeles.. orange.
Läkarna trodde att jag hade gulsot.
Mamma frågade försiktigt om det kunde ha me hennes morotsätande att göra.
De skrattade åt henne å sa nej.
Mamma förklarade att hon hade ätit två kilo. Om dagen.
Då trodde de att det nog kunde va så trots allt.
Ändå.. Både mamma å jag har synfel.
Fast hennes är nog mest åldersrelaterat.
Mitt är mest dyrt.
Dröm gott.
Jag planerade att somna tidigt denna söndag.
Det är en ganska återkommande plan.
Tristessen hindrar mig alltid. Det är lixom tråkigt att sova.
Klockan blir därmed alltid mer än jag tänkt.
Men jag tänker försöka sova nu.
Snart iallafall.
Å jag tänker drömma vackra drömmar.
Som förhoppningsvis koms ihåg å förgyller min måndag.
Just det ska jag göra. Alldeles snart.
Gonatt världen.
"Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me"
Det är en ganska återkommande plan.
Tristessen hindrar mig alltid. Det är lixom tråkigt att sova.
Klockan blir därmed alltid mer än jag tänkt.
Men jag tänker försöka sova nu.
Snart iallafall.
Å jag tänker drömma vackra drömmar.
Som förhoppningsvis koms ihåg å förgyller min måndag.
Just det ska jag göra. Alldeles snart.
Gonatt världen.
"Sweet dreams till sunbeams find you
Sweet dreams that leave all worries behind you
But in your dreams whatever they be
Dream a little dream of me"
En tidsfråga.
"Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag". / Nalle Puh
Tid. Jag får verkligen inte nog av ämnet.
Men vart tar den vägen? Egentligen.
Alla ställer samma fråga. Men jag har aldrig hört ett svar.
Lite läskigt är det.
Hur nåt som är så viktigt för alla, egentligen inte finns.
Vi definierar alltså livet i nåt som är ren hittepå.
Man kan inte ta tid.
Inte heller tar den slut. Eller startar.
Tid är lixom inte.
Känner att jag måste sluta tänka på det.
Annars kommer jag lätt in på andra jobbiga funderingar.
Universum. Döden. Mörkrets hastighet.
Anna Ankas hjärna. Å tomrummet där den borde sitta.
Sånt som man inte vet så mycke om.
Å när vi ändå är inne på funderingar utan svar..
Om man limmar fast en smörgås på en katts rygg, å släpper den från tre meters höjd, kommer katten då landa på fötterna eller mackan me smöret neråt?
Man kan ju lätt bli mörkrädd när man tänker på sånt.
Vilket leder tillbaka till frågan om mörkrets hastighet.
Finns den ens?
Me tanke på att man mäter hastighet i tid.
Å som bekant är tid inte på riktigt.
Känner att du som läser förmodligen har en enda fråga nu:
Hur längesen är det tjejen tog sin medicin? Egentligen.
Hmm.. tidsfrågan igen..
Tid. Jag får verkligen inte nog av ämnet.
Men vart tar den vägen? Egentligen.
Alla ställer samma fråga. Men jag har aldrig hört ett svar.
Lite läskigt är det.
Hur nåt som är så viktigt för alla, egentligen inte finns.
Vi definierar alltså livet i nåt som är ren hittepå.
Man kan inte ta tid.
Inte heller tar den slut. Eller startar.
Tid är lixom inte.
Känner att jag måste sluta tänka på det.
Annars kommer jag lätt in på andra jobbiga funderingar.
Universum. Döden. Mörkrets hastighet.
Anna Ankas hjärna. Å tomrummet där den borde sitta.
Sånt som man inte vet så mycke om.
Å när vi ändå är inne på funderingar utan svar..
Om man limmar fast en smörgås på en katts rygg, å släpper den från tre meters höjd, kommer katten då landa på fötterna eller mackan me smöret neråt?
Man kan ju lätt bli mörkrädd när man tänker på sånt.
Vilket leder tillbaka till frågan om mörkrets hastighet.
Finns den ens?
Me tanke på att man mäter hastighet i tid.
Å som bekant är tid inte på riktigt.
Känner att du som läser förmodligen har en enda fråga nu:
Hur längesen är det tjejen tog sin medicin? Egentligen.
Hmm.. tidsfrågan igen..
Det är procenten som räknas.
De senaste två kvällarna har jag varit en runda på krogen.
Av olika anledningar. Me olika sällskap.
Men båda kvällarna har faktiskt varit 100% kul me 0% alkohol.
Min karaktär imponerande närvarande.
Ikväll blir däremot inte särskilt alkoholfri. Glöggen ska värmas å skumpan ligger på kylning.
Undrar om karaktären ändå kommer finnas kvar.
Ikväll är det nämligen julfest.
Inte för hela företaget. Inte ens för regionen vi tillhör.
Julfest för oss som tillhör Växjökontoret alltså.
Vi blir fem pers. Jag å grabbarna.
Jag hörde precis på radion att hela 16% träffar sin kärlek på julfest me jobbet.
Vet dock inte vilka de 16 procenten är, vad de är procent av, eller om kärleken varar längre än julfesten.
Av de fyra grabbarna som ska me på vår julfest ikväll är 50% för unga å 50% för upptagna.
Nåt säger mig att jag tillhör en grupp på 84%.
Av olika anledningar. Me olika sällskap.
Men båda kvällarna har faktiskt varit 100% kul me 0% alkohol.
Min karaktär imponerande närvarande.
Ikväll blir däremot inte särskilt alkoholfri. Glöggen ska värmas å skumpan ligger på kylning.
Undrar om karaktären ändå kommer finnas kvar.
Ikväll är det nämligen julfest.
Inte för hela företaget. Inte ens för regionen vi tillhör.
Julfest för oss som tillhör Växjökontoret alltså.
Vi blir fem pers. Jag å grabbarna.
Jag hörde precis på radion att hela 16% träffar sin kärlek på julfest me jobbet.
Vet dock inte vilka de 16 procenten är, vad de är procent av, eller om kärleken varar längre än julfesten.
Av de fyra grabbarna som ska me på vår julfest ikväll är 50% för unga å 50% för upptagna.
Nåt säger mig att jag tillhör en grupp på 84%.
Aldrig mer igår.
Igår va fullständigt crappy.
En jagbordealdriggåttuppursängencrappy.
Såna dagar kan dra åt helvete.
Eller kanske just det den hade gjort, fast jag fick följa me.
Å andra sidan borde det varit varmare om så va fallet.
Varmt vore uppskattat.
I vilket fall är jag glad att igår är igår å aldrig mer blir idag.
Anyhow.
Idag är en bättre dag. Mycket bättre.
Men så är det ju onsdag oxå.
Onsdagar är generellt bättre än tisdagar. Det är sen gammalt.
Dessutom ganska nödvändigt just denna veckan. En dag till som igår hade inte funkat.
Så i morse vaknade jag som om jag fått tillräckligt me sömn, körde iväg me bilen som om den inte precis hade kostat mig några tusenlappar i reperation, fortsatte livet som om igår inte hände.
Jag gjorde planer, listor och radiointervju. Fick skratt-komplimang. Jobbade på.
Ibland är det faktiskt så enkelt som att låtsas för att det ska bli på riktigt.
Fortsätter snart kvällen på Harrys där mina intervjuoffer uppträder ikväll.
Skön rock är ett bra sätt att avsluta en onsdag.
Såklart vore det fantastiskt gott med ett glas vin då. Eller två.
Men jag tänkte låta bli.
Vi får se hur det går.. Allt hänger på om jag hittar det jag letar efter innan jag går hemifrån.
Vilket är tveksamt.
Min karaktär har varit borta länge.
Vilka jag intervjuade?
Liny Wood och Conny Bloom.
Ni får höra dem på fredag i radio. Då får ni såklart höra mig me. 102,4 kl 16-19.
Connys band Electric Boys är lika bra nu som på 80talet.
Om ni vill lyssna lite redan nu så hittas länk till Linys sida här till vänster.
Ge er själva en stund med den underbara rösten.
Som en onsdagspresent.
En jagbordealdriggåttuppursängencrappy.
Såna dagar kan dra åt helvete.
Eller kanske just det den hade gjort, fast jag fick följa me.
Å andra sidan borde det varit varmare om så va fallet.
Varmt vore uppskattat.
I vilket fall är jag glad att igår är igår å aldrig mer blir idag.
Anyhow.
Idag är en bättre dag. Mycket bättre.
Men så är det ju onsdag oxå.
Onsdagar är generellt bättre än tisdagar. Det är sen gammalt.
Dessutom ganska nödvändigt just denna veckan. En dag till som igår hade inte funkat.
Så i morse vaknade jag som om jag fått tillräckligt me sömn, körde iväg me bilen som om den inte precis hade kostat mig några tusenlappar i reperation, fortsatte livet som om igår inte hände.
Jag gjorde planer, listor och radiointervju. Fick skratt-komplimang. Jobbade på.
Ibland är det faktiskt så enkelt som att låtsas för att det ska bli på riktigt.
Fortsätter snart kvällen på Harrys där mina intervjuoffer uppträder ikväll.
Skön rock är ett bra sätt att avsluta en onsdag.
Såklart vore det fantastiskt gott med ett glas vin då. Eller två.
Men jag tänkte låta bli.
Vi får se hur det går.. Allt hänger på om jag hittar det jag letar efter innan jag går hemifrån.
Vilket är tveksamt.
Min karaktär har varit borta länge.
Vilka jag intervjuade?
Liny Wood och Conny Bloom.
Ni får höra dem på fredag i radio. Då får ni såklart höra mig me. 102,4 kl 16-19.
Connys band Electric Boys är lika bra nu som på 80talet.
Om ni vill lyssna lite redan nu så hittas länk till Linys sida här till vänster.
Ge er själva en stund med den underbara rösten.
Som en onsdagspresent.
Önskefull.
Kära tomten. (Eller rik å omtänksam människa som läser detta)
Tänkte jag skulle ge mig på det där me önskelista.
Ordentligt.
Kan Britney, kan jag.
Alltså, det finns några önskningar som är större än andra, men likheterna är många på flera områden. Så om du lixom samlar ihop kanske det går enklare.
Eller, gör som du vill förresten.
Det kan, vid första anblicken, tyckas vara en dyr å ganska komplicerad önskelista.
Vid närmare granskning kommer du inse att den är precis så dyr å komplicerad som synes.
Men det är väl därför man önskar sig eller?
Here we go.
- Ny bil. (Pålitlig. Snygg. Snabb.)
- Ny säng. Alternativt starka sömnpiller.
- Skor. Alltid skor.
- Ny dator. (Pålitlig. Snygg. Snabb.)
- Tålamod.
- Man. (Pålitlig. Snygg. I n t e snabb.)
Jag förstår att sista punkten kan vara lite för mycke begärt.
Snabbheten kan alltså, om nödvändigt, kompromissas.
Tänkte jag skulle ge mig på det där me önskelista.
Ordentligt.
Kan Britney, kan jag.
Alltså, det finns några önskningar som är större än andra, men likheterna är många på flera områden. Så om du lixom samlar ihop kanske det går enklare.
Eller, gör som du vill förresten.
Det kan, vid första anblicken, tyckas vara en dyr å ganska komplicerad önskelista.
Vid närmare granskning kommer du inse att den är precis så dyr å komplicerad som synes.
Men det är väl därför man önskar sig eller?
Here we go.
- Ny bil. (Pålitlig. Snygg. Snabb.)
- Ny säng. Alternativt starka sömnpiller.
- Skor. Alltid skor.
- Ny dator. (Pålitlig. Snygg. Snabb.)
- Tålamod.
- Man. (Pålitlig. Snygg. I n t e snabb.)
Jag förstår att sista punkten kan vara lite för mycke begärt.
Snabbheten kan alltså, om nödvändigt, kompromissas.
Väntläge.
Jag är i väntzonen.
Just nu på väldigt många områden dessutom.
Sånt kan lätt ge lite dåligt humör. Åtminstone funkar jag så.
Det väntas på fortsättning, på svar, på avslut.
På att vintern ska försvinna.
På erkännande att det jag gör är bra.
På att hårt arbete ska betalas å på att nånting ska va enkelt nångång.
Vänta är typ min sämsta gren. Svart bälte i dåligt tålamod.
Sedan tidigare idag väntar jag oxå på att min bil ska bli lagad.
Den bestämde sig helt sonika för att inte starta i morse. Totalt otajmat me tanke på att jag hade några mil att köra.
Jag fick tillbringa lite för mycke av min dag på verkstaden. Å se mer meckande än jag ville.
Tydligen nåt vajsing me temperaturmätaren till spjällmotorn. Den lurades å snodde batteri.
Såklart alldeles galet, det hör man ju.
Lärde mig alltså, helt ofrivilligt, nåt nytt idag. (avd. det-finns-nåt-positivt-i-allt)
Min chef sa i morse att alla dagar ovan jord är bra dagar.
Ibland känns det angeläget att ifrågasätta vissa påståenden.
Just nu på väldigt många områden dessutom.
Sånt kan lätt ge lite dåligt humör. Åtminstone funkar jag så.
Det väntas på fortsättning, på svar, på avslut.
På att vintern ska försvinna.
På erkännande att det jag gör är bra.
På att hårt arbete ska betalas å på att nånting ska va enkelt nångång.
Vänta är typ min sämsta gren. Svart bälte i dåligt tålamod.
Sedan tidigare idag väntar jag oxå på att min bil ska bli lagad.
Den bestämde sig helt sonika för att inte starta i morse. Totalt otajmat me tanke på att jag hade några mil att köra.
Jag fick tillbringa lite för mycke av min dag på verkstaden. Å se mer meckande än jag ville.
Tydligen nåt vajsing me temperaturmätaren till spjällmotorn. Den lurades å snodde batteri.
Såklart alldeles galet, det hör man ju.
Lärde mig alltså, helt ofrivilligt, nåt nytt idag. (avd. det-finns-nåt-positivt-i-allt)
Min chef sa i morse att alla dagar ovan jord är bra dagar.
Ibland känns det angeläget att ifrågasätta vissa påståenden.
Tankfull.
Jag är riktigt trött nu.
Julfesten igår satte sina spår. Även om jag faktiskt gick hem ganska tidigt.
Me andra skor i en påse dessutom. Very much tant, jag vet.
Alltså borde jag gå å lägga mig, vilket jag snart ska göra.
Men, å detta vet jag me säkerhet, jag kommer inte somna snabbt.
Har på tok för många tankar som vimlar runt i mitt huvud. Om allt möjligt.
Som om jag har tankat tankar.
En av dem är en boktanke. En annan en jobbtanke.
Den om att skriva en bok har funnits länge, men idén om innehållet kom alldeles nyligen till mig.
Totalt oväntat, men inte desto mindre förtjusande.
Den om jobbet är mer konstant. Bara skiftande i intensitet.
Övriga tankar handlar mest om tid. Å kärlek.
Alltså sånt som kan göra vem som helst både tankfull å sömnlös.
Fast kanske hellre det än tvärtom.
Julfesten igår satte sina spår. Även om jag faktiskt gick hem ganska tidigt.
Me andra skor i en påse dessutom. Very much tant, jag vet.
Alltså borde jag gå å lägga mig, vilket jag snart ska göra.
Men, å detta vet jag me säkerhet, jag kommer inte somna snabbt.
Har på tok för många tankar som vimlar runt i mitt huvud. Om allt möjligt.
Som om jag har tankat tankar.
En av dem är en boktanke. En annan en jobbtanke.
Den om att skriva en bok har funnits länge, men idén om innehållet kom alldeles nyligen till mig.
Totalt oväntat, men inte desto mindre förtjusande.
Den om jobbet är mer konstant. Bara skiftande i intensitet.
Övriga tankar handlar mest om tid. Å kärlek.
Alltså sånt som kan göra vem som helst både tankfull å sömnlös.
Fast kanske hellre det än tvärtom.
Lusselelle.
Det finns några tillfällen då jag gärna går till kyrkan.
Bortsett från vid bröllop och dop.
Det ena är skolavslutningar. Barn som sjunger Den blomstertid ger mig ilningar av lycka.
Det andra är lucia.
Idag va just ett luciatillfälle.
Dottern hade ljus i handen å glitter kring midjan. Förvisso ett batteridrivet ljus, men ändå.
Det blir stämningsfullt oavsett. Batteriljus å viss falsksång till trots.
När jag gick i sjätte klass va jag skolans lucia.
Ljuskrona i håret å händerna ihop framför bröstet.
Luciatåg va standard för mig varje år då. Sen jag va fyra eller nåt.
Minst lika självklart som att fira jul.
Så fortsatte det i många år framöver.
Det finns nog inte en lussesång jag inte har sjungit, med eller utan krona i håret.
Minnena är många.
Stearindoft.
Likadana töntiga nattlinnen me röda band. Namnad galge i tappert försök att hålla ordning på vems som va vems.
Spänd förväntan innan.
Alltid samma tveksamhet om tonen är upp eller ner på första versen i luciasången.
En gång hade jag stearin droppande i hela ansiktet.
En annan gång hade jag tappat rösten å kunde inte prata. Men kunde märkligt nog sjunga utan problem.
Nu är det över tio år sen jag gick lucia senast.
Förmodligen är jag för gammal för att göra det nånsin igen.
I vilket fall saknar jag det.
Funderar på att kanske ha vit skorta å rött skärp imorn på jobbet.
Å bara nynna lite extra varje gång jag går å hämtar kaffe.
"Sankta lucia, ljusklara hägring, sprid i vår vinternatt glans av din fägring..."
Bortsett från vid bröllop och dop.
Det ena är skolavslutningar. Barn som sjunger Den blomstertid ger mig ilningar av lycka.
Det andra är lucia.
Idag va just ett luciatillfälle.
Dottern hade ljus i handen å glitter kring midjan. Förvisso ett batteridrivet ljus, men ändå.
Det blir stämningsfullt oavsett. Batteriljus å viss falsksång till trots.
När jag gick i sjätte klass va jag skolans lucia.
Ljuskrona i håret å händerna ihop framför bröstet.
Luciatåg va standard för mig varje år då. Sen jag va fyra eller nåt.
Minst lika självklart som att fira jul.
Så fortsatte det i många år framöver.
Det finns nog inte en lussesång jag inte har sjungit, med eller utan krona i håret.
Minnena är många.
Stearindoft.
Likadana töntiga nattlinnen me röda band. Namnad galge i tappert försök att hålla ordning på vems som va vems.
Spänd förväntan innan.
Alltid samma tveksamhet om tonen är upp eller ner på första versen i luciasången.
En gång hade jag stearin droppande i hela ansiktet.
En annan gång hade jag tappat rösten å kunde inte prata. Men kunde märkligt nog sjunga utan problem.
Nu är det över tio år sen jag gick lucia senast.
Förmodligen är jag för gammal för att göra det nånsin igen.
I vilket fall saknar jag det.
Funderar på att kanske ha vit skorta å rött skärp imorn på jobbet.
Å bara nynna lite extra varje gång jag går å hämtar kaffe.
"Sankta lucia, ljusklara hägring, sprid i vår vinternatt glans av din fägring..."
Älskade syskon
Jag är äldst i syskonskaran. Oavsett hur man räknar mina syskon.
Totalt har jag sex stycken. Inte alla från samma föräldrar, men alla yngre.
Läste om en undersökning som Aftonbladet publicerade.
Och läser man det där så måste det va sant...?
Statistikern doktor Geoff Ellis i Storbritannien låter ju som en seriös man i alla fall.
Anyhow, det handlade om koppling mellan syskonordning och yrke.
Om man ska titta på mig å mina två helsyskon som spenderade stor del av uppväxten tillsammans kan det nog stämma. Lillebror är 1,5 år yngre än mig, syrran 10 år yngre.
Alltså är de båda kombinationer av minsta å mellan. Det kom ju fler därefter.
"Äldsta syskonet: Ofta energiska och ambitiösa med ett stort behov av uppmärksamhet. Enligt Ellis undersökning är tre fjärdedelar av alla rockstjärnor äldsta eller enda barnet."
Jag jobbar me radio å tar alla chanser jag får att stå på scen. Vem som helst i min närhet skulle vifta febrilt om vi körde handuppräckning på min Fröken Duktig-koppling. Äldst alltså.
"Yngsta syskonet: Har dubbelt så stor chans som äldre syskon att bli skådespelare. De yngsta i familjen är ofta risktagare med humor som gillar att synas"
"Mellanbarn: Familjens diplomater. Fast mellan sina yngre och äldre syskon har mellanbarnet lärt sig konsten att vara diplomatisk samtidigt som de fått kämpa för att synas"
När brorsan va liten skrev han en dikt som innehöll meningen "när jag blir stor vill jag bli polis, å hjälpa människor på mitt vis.." Det gör han nu. Fast han är ändå en pajas ibland.
Min syrra är en av de roligaste jag vet, fast hon inte alltid menar att vara det. Ingen kan berätta en händelse som hon, alltid me resultatet att jag skrattar så tårarna rinner. Å så är hon fantastisk me människor, empatisk å varm.
Båda är alltså både mellan å minst. Skådespelare å diplomater.
Poängen finns där. Även om jag tror att alla människor formas mer av upplevelser som inte har me syskon att göra alls.
I morse vaknade jag i barndomshemmet. Till doften av kaffe å nybakat bröd.
Vi va många runt frukostbordet å jag njöt av varje sekund.
Ibland är trångt å lite stökigt alldeles alldeles underbart.
Totalt har jag sex stycken. Inte alla från samma föräldrar, men alla yngre.
Läste om en undersökning som Aftonbladet publicerade.
Och läser man det där så måste det va sant...?
Statistikern doktor Geoff Ellis i Storbritannien låter ju som en seriös man i alla fall.
Anyhow, det handlade om koppling mellan syskonordning och yrke.
Om man ska titta på mig å mina två helsyskon som spenderade stor del av uppväxten tillsammans kan det nog stämma. Lillebror är 1,5 år yngre än mig, syrran 10 år yngre.
Alltså är de båda kombinationer av minsta å mellan. Det kom ju fler därefter.
"Äldsta syskonet: Ofta energiska och ambitiösa med ett stort behov av uppmärksamhet. Enligt Ellis undersökning är tre fjärdedelar av alla rockstjärnor äldsta eller enda barnet."
Jag jobbar me radio å tar alla chanser jag får att stå på scen. Vem som helst i min närhet skulle vifta febrilt om vi körde handuppräckning på min Fröken Duktig-koppling. Äldst alltså.
"Yngsta syskonet: Har dubbelt så stor chans som äldre syskon att bli skådespelare. De yngsta i familjen är ofta risktagare med humor som gillar att synas"
"Mellanbarn: Familjens diplomater. Fast mellan sina yngre och äldre syskon har mellanbarnet lärt sig konsten att vara diplomatisk samtidigt som de fått kämpa för att synas"
När brorsan va liten skrev han en dikt som innehöll meningen "när jag blir stor vill jag bli polis, å hjälpa människor på mitt vis.." Det gör han nu. Fast han är ändå en pajas ibland.
Min syrra är en av de roligaste jag vet, fast hon inte alltid menar att vara det. Ingen kan berätta en händelse som hon, alltid me resultatet att jag skrattar så tårarna rinner. Å så är hon fantastisk me människor, empatisk å varm.
Båda är alltså både mellan å minst. Skådespelare å diplomater.
Poängen finns där. Även om jag tror att alla människor formas mer av upplevelser som inte har me syskon att göra alls.
I morse vaknade jag i barndomshemmet. Till doften av kaffe å nybakat bröd.
Vi va många runt frukostbordet å jag njöt av varje sekund.
Ibland är trångt å lite stökigt alldeles alldeles underbart.
Känsloexplodera lite.
Jag fullkomligt älskar härliga uttryck.
Intensiva formuleringar som inte kan missförstås.
Även om det är ord som man vanligen inte förknippar me bra.
Men som förstärker.
Vill så det värker.
Dör av lycka.
Yr av glädje.
Sprängs av kärlek.
Fast det finns nåt som slår de där uttrycken.
Nåt som är bortom bra.
Det är att känna dem.
På riktigt.
Intensiva formuleringar som inte kan missförstås.
Även om det är ord som man vanligen inte förknippar me bra.
Men som förstärker.
Vill så det värker.
Dör av lycka.
Yr av glädje.
Sprängs av kärlek.
Fast det finns nåt som slår de där uttrycken.
Nåt som är bortom bra.
Det är att känna dem.
På riktigt.
Det är Oet i Ordet som gör det.
Skillnaden på mycket kan va ett O.
En endaste liten bokstav.
Bra. Obra.
Rätt. Orätt.
Lycklig. Olycklig.
Ett O. En liten jäkla ring utan början å slut.
Så man får akta sig för Oet.
Se till att det inte fastnar. Åtminstone på fel ord.
För motsatsen finns såklart. När O är bättre.
Beroende. Oberoende.
Komplicerad. Okomplicerad.
Annars gäller mest att kombinera rätt.
Utan O alls.
Då kan man va rätt beroende å lyckligt komplicerad.
En endaste liten bokstav.
Bra. Obra.
Rätt. Orätt.
Lycklig. Olycklig.
Ett O. En liten jäkla ring utan början å slut.
Så man får akta sig för Oet.
Se till att det inte fastnar. Åtminstone på fel ord.
För motsatsen finns såklart. När O är bättre.
Beroende. Oberoende.
Komplicerad. Okomplicerad.
Annars gäller mest att kombinera rätt.
Utan O alls.
Då kan man va rätt beroende å lyckligt komplicerad.
?
- Vad sitter du här å väntar på?
- Jag väntar inte alls. Jag har slutat vänta.
- Men varför sitter du då fortfarande kvar?
- För att jag inte har slutat hoppas.
- Jag väntar inte alls. Jag har slutat vänta.
- Men varför sitter du då fortfarande kvar?
- För att jag inte har slutat hoppas.
Vinterhat å onsdagsobra.
Man ska inte hata. Men jo, jag hatar vintern.
Känner det i hela mig.
Kallt å jävligt å på tok för mörkt på morgonen när jag ska stiga upp.
Kvällar som börjar strax efter lunch å som inte inspirerar alls.
Både mitt kontor å mitt hem har taskig isolering.
Resultatet blir att jag är konstant frusen.
Men listettan över vinterns jävligheter:
skrapa bilrutor.
Det kan faktiskt dra åt helvete.
I vanliga fall är tisdagar obra å onsdagar bra.
Denna veckan verkar de ha bytt.
Jag har haft en fullkomlig fuckyoudag.
Irriterad å frustrerad.
Nu kryper jag ihop i soffan å hoppas att den åtminstone slutar bra.
Greys-bra.
Känner det i hela mig.
Kallt å jävligt å på tok för mörkt på morgonen när jag ska stiga upp.
Kvällar som börjar strax efter lunch å som inte inspirerar alls.
Både mitt kontor å mitt hem har taskig isolering.
Resultatet blir att jag är konstant frusen.
Men listettan över vinterns jävligheter:
skrapa bilrutor.
Det kan faktiskt dra åt helvete.
I vanliga fall är tisdagar obra å onsdagar bra.
Denna veckan verkar de ha bytt.
Jag har haft en fullkomlig fuckyoudag.
Irriterad å frustrerad.
Nu kryper jag ihop i soffan å hoppas att den åtminstone slutar bra.
Greys-bra.
Bokstavligt, my ass.
Hur härligt vore det inte om vissa saker faktiskt var bokstavligt menade.
Typ att jobba arslet av sig.
Ohmygod what a nice liten jeansröv jag skulle ha då.
Å andra sidan skulle det inte hålla så länge me bokstavligheten.
För som jag längtar ihjäl mig, bryter ihop, garvar sönder mig, går upp i limningen å drömmer mig bort, så skulle det inte gå att stava nåt alls.
Tar väl den gamla vanliga varianten att trimma julskinka då.
Hej löpbandet, we meet again.
Typ att jobba arslet av sig.
Ohmygod what a nice liten jeansröv jag skulle ha då.
Å andra sidan skulle det inte hålla så länge me bokstavligheten.
För som jag längtar ihjäl mig, bryter ihop, garvar sönder mig, går upp i limningen å drömmer mig bort, så skulle det inte gå att stava nåt alls.
Tar väl den gamla vanliga varianten att trimma julskinka då.
Hej löpbandet, we meet again.
Virvlande yra.
Den där treordsanalysen gjordes förresten. Över några glas rött i ett lördagsvirvel.
Snöyra utanför å allmän yra inuti.
Inga konstigheter.
Vissa saker är helt enkelt för självklara för att ens analyeras.
Så analysen blev mer över hela situationen.
Häftigt.
Ordet som sammanfattade allt.
By the way, om ni vill regera drinkblandning;
hallon, vanilj och smörkola.
Jag bad om nåt syrligt och det var vad jag fick.
Döm inte ut förrän ni har testat.
Ibland ska man helt enkelt låta bartendern briljera. Tro på att man faktiskt får det man ber om.
Saker å ting har en förmåga att överraska.
Varför skulle en man me alkohol va ett undantag?
Eller förresten, svara inte på det..
Den virvlande yran fortsätter.
Drivor gör vägarna svårkörda, men jag kör på.
Britney Spears sjunger önskningar till tomten på radio.
Fast hon har egentligen bara en önskning. En enda.
Det är väl fan lika bra att önska på när man ändå önskar.
Så kanske nåt slår in.
Jag tänker önska. Massor.
Som sagt, saker å ting har en förmåga att överraska.
Varför skulle en man me skägg va ett undantag...?
Snöyra utanför å allmän yra inuti.
Inga konstigheter.
Vissa saker är helt enkelt för självklara för att ens analyeras.
Så analysen blev mer över hela situationen.
Häftigt.
Ordet som sammanfattade allt.
By the way, om ni vill regera drinkblandning;
hallon, vanilj och smörkola.
Jag bad om nåt syrligt och det var vad jag fick.
Döm inte ut förrän ni har testat.
Ibland ska man helt enkelt låta bartendern briljera. Tro på att man faktiskt får det man ber om.
Saker å ting har en förmåga att överraska.
Varför skulle en man me alkohol va ett undantag?
Eller förresten, svara inte på det..
Den virvlande yran fortsätter.
Drivor gör vägarna svårkörda, men jag kör på.
Britney Spears sjunger önskningar till tomten på radio.
Fast hon har egentligen bara en önskning. En enda.
Det är väl fan lika bra att önska på när man ändå önskar.
Så kanske nåt slår in.
Jag tänker önska. Massor.
Som sagt, saker å ting har en förmåga att överraska.
Varför skulle en man me skägg va ett undantag...?
Längtansfull.
Idag har jag haft lite längtvärk.
Jag får det ibland.
Efter alla möjliga. Oftast samtidigt.
Lite som att jag behöver dem alla precis direkt.
Syskonen längtas extra efter.
Särskilt den lillebror som bor lite för långt bort. Han som kommer att jobba hela julen å saknas vansinnigt när det ska firas ändå.
Lyckligtvis kommer han hem nu i helgen. För tidigt julmys.
Yeey!
Jag får det ibland.
Efter alla möjliga. Oftast samtidigt.
Lite som att jag behöver dem alla precis direkt.
Syskonen längtas extra efter.
Särskilt den lillebror som bor lite för långt bort. Han som kommer att jobba hela julen å saknas vansinnigt när det ska firas ändå.
Lyckligtvis kommer han hem nu i helgen. För tidigt julmys.
Yeey!
Angelica
Tisdagar är vanligtvis inte min dag.
Oftare en variant av andra människors måndag. Mest fel alltså.
Men idag får jag väl göra ett undantag.
Det är min namnsdag. Å om nu en tisdag har fått mitt namn så får den väl va min dag då.
Hittills har den faktiskt varit helt ok.
"Angelika eller Angelica är ett kvinnonamn, av latinets angelica - den änglalika" (wiki)
Den änglalika - jo jag tackar jag.
"Kvannesläktet (Angelica) är ett växtsläkte i familjen flockblommiga växter (Apiaceae) med cirka 90 arter."
Nog för att det inte är nån ordning alls på min familj, men flockblommiga..?
Nä, jag håller mig nog till den änglalika beskrivningen.
Det finns några sånger som handlar om mig oxå.
Eller, alltså inte just om mig, men om nån Angelica.
Jag letade upp några.
Alla med en vemodig ton, verkar det som.
Jag förundras över de Angelica som det berättas om, å undrar om jag fått fel namn eller om textförfattarna bara haft otur.
"...Now in my silent room I tend the flowers that I'd buy
As they slowly fade and die
Watered by the tears I cry
For my Angelica, my Angelica
There's so much you never knew
So much I always meant to say and do for you, for you
Angelica, Angelica, Angelica" (/gene pitney)
"...i had the best laid plans this side of america
started out in church and finished with angelica
red and blue soul with a snow white smile
"can you dig it?"
i had the best laid plans this side of america
started out in church and finished with angelica
and now i dig it in the dirt
and i'll be down here for a while...
"hello? are you still there?"
... and much too late...
"... sorry... wrong number..." (/the cure)
"...In light just bleed, Angelica
Don't say the lights would not change cause I've seen the gray
Our lives, untouchable
When you see your epic is all in vain
The spot light burns inside of me
Cause Bravery is holding my two hands so high in the air
With each breath Angelica sighs" (/steel train)
WTF?!
Vart är min gladsång, undrar jag.
Det borde finnas en sån. Sådär så man vill ta på de rödprickiga skorna å dansa tills man faller omkull.
Eller som kanske är lite sorglig, men som åtminstone har ett lyckligt slut.
Ovanstående exempel - not so much lyckligt slut.
Jag lyssnar på andra sånger istället dårå. Glada sånger.
Utan namn på någon alls.
Å jag dansar. Som man kan göra när ingen ser.
För att det är min dag.
Å min dag förtjänar fanimej både dans och lyckligt slut.
Oftare en variant av andra människors måndag. Mest fel alltså.
Men idag får jag väl göra ett undantag.
Det är min namnsdag. Å om nu en tisdag har fått mitt namn så får den väl va min dag då.
Hittills har den faktiskt varit helt ok.
"Angelika eller Angelica är ett kvinnonamn, av latinets angelica - den änglalika" (wiki)
Den änglalika - jo jag tackar jag.
"Kvannesläktet (Angelica) är ett växtsläkte i familjen flockblommiga växter (Apiaceae) med cirka 90 arter."
Nog för att det inte är nån ordning alls på min familj, men flockblommiga..?
Nä, jag håller mig nog till den änglalika beskrivningen.
Det finns några sånger som handlar om mig oxå.
Eller, alltså inte just om mig, men om nån Angelica.
Jag letade upp några.
Alla med en vemodig ton, verkar det som.
Jag förundras över de Angelica som det berättas om, å undrar om jag fått fel namn eller om textförfattarna bara haft otur.
"...Now in my silent room I tend the flowers that I'd buy
As they slowly fade and die
Watered by the tears I cry
For my Angelica, my Angelica
There's so much you never knew
So much I always meant to say and do for you, for you
Angelica, Angelica, Angelica" (/gene pitney)
"...i had the best laid plans this side of america
started out in church and finished with angelica
red and blue soul with a snow white smile
"can you dig it?"
i had the best laid plans this side of america
started out in church and finished with angelica
and now i dig it in the dirt
and i'll be down here for a while...
"hello? are you still there?"
... and much too late...
"... sorry... wrong number..." (/the cure)
"...In light just bleed, Angelica
Don't say the lights would not change cause I've seen the gray
Our lives, untouchable
When you see your epic is all in vain
The spot light burns inside of me
Cause Bravery is holding my two hands so high in the air
With each breath Angelica sighs" (/steel train)
WTF?!
Vart är min gladsång, undrar jag.
Det borde finnas en sån. Sådär så man vill ta på de rödprickiga skorna å dansa tills man faller omkull.
Eller som kanske är lite sorglig, men som åtminstone har ett lyckligt slut.
Ovanstående exempel - not so much lyckligt slut.
Jag lyssnar på andra sånger istället dårå. Glada sånger.
Utan namn på någon alls.
Å jag dansar. Som man kan göra när ingen ser.
För att det är min dag.
Å min dag förtjänar fanimej både dans och lyckligt slut.
Menings-full?
För övrigt, Petters version av Pluras För kärlekens skull - underbar!
En perfekt del i mitt låttextknarkande.
"FÖR KÄRLEKENS SKULL
Ey Jag höjer
FÖR KÄRLEKENS SKULL
och blir full för o hamna i fas
Jag sa jag höjer ett glas
FÖR KÄRLEKENS SKULL för minnas dig och alla orden som sas
Ey bjuder upp till dans FÖR KÄRLEKENS SKULL och blir full , för jag e på väg någonstans"
Jorå, visst har allt en mening.
Det gäller som sagt bara att se den.
Meningsfull kanske.
Det är kanske inte så att precis allt händer av en mening.
Men däremot att allt som händer har en mening. På nåt sätt.
Det är dock lite upp till var och en att förstå den.
Man kan välja att lära sig något av saker som händer. Erfarenheter gör oss större.
Märkligt nog ifrågasätter vi sällan det som är bra. Lär oss inte alltid heller.
Som om bra är något självklart.
Inte, säger jag. Bra är det minst självklara om man inte gör något för det själv.
Fast ibland är det svårt att se hur allt är.
Eller, lättare att tro att saker är jävligare än verkligheten visar.
Man kan skylla på människor, på omständigheter eller den här jävla vintern.
Kyla och tappade affärer kan göra vem som helst tröttare än nödvändigt.
Då kan det va riktigt svårt.
Däremot kan man fortfarande välja.
Det svåraste tycker jag är när man inte kan sätta fingret på vad som hänt.
Eller om det ens är en motgång.
När det bara är nåt som gnager. Odefinierat trots analysförsök.
Lixom så mycket svårare att ta lärdom då, när man inte vet riktigt av vad.
Det finns dagar då jag fullkomligt knarkar låttexter.
I nåt slags försök att hitta en beskrivning på hur jag känner.
Som för att veta att nån annan känner likadant.
Fast jag kanske inte ens vet själv hur jag känner mig. Just då.
Idag är en sån dag.
Kanske är det Winnerbäcks Strimmor som sjungs.
"det är bara strimmor
ett litet kliv ut i världen
vart än vi kom ifrån
vart än vi ska nånstans
håll min hand i vimlet
människor som tror har en chans
människor som tror har en chans
strimmor
ge mig en dröm att försaka
jag behöver en stilla hamn
ge mig ett fel som jag kan rätta till
och ett annat efternamn
strimmor
hur många gånger ska våren
kunna drabba dig om igen
och ljuga dom vackra historierna
om den stora kärleken"
Men däremot att allt som händer har en mening. På nåt sätt.
Det är dock lite upp till var och en att förstå den.
Man kan välja att lära sig något av saker som händer. Erfarenheter gör oss större.
Märkligt nog ifrågasätter vi sällan det som är bra. Lär oss inte alltid heller.
Som om bra är något självklart.
Inte, säger jag. Bra är det minst självklara om man inte gör något för det själv.
Fast ibland är det svårt att se hur allt är.
Eller, lättare att tro att saker är jävligare än verkligheten visar.
Man kan skylla på människor, på omständigheter eller den här jävla vintern.
Kyla och tappade affärer kan göra vem som helst tröttare än nödvändigt.
Då kan det va riktigt svårt.
Däremot kan man fortfarande välja.
Det svåraste tycker jag är när man inte kan sätta fingret på vad som hänt.
Eller om det ens är en motgång.
När det bara är nåt som gnager. Odefinierat trots analysförsök.
Lixom så mycket svårare att ta lärdom då, när man inte vet riktigt av vad.
Det finns dagar då jag fullkomligt knarkar låttexter.
I nåt slags försök att hitta en beskrivning på hur jag känner.
Som för att veta att nån annan känner likadant.
Fast jag kanske inte ens vet själv hur jag känner mig. Just då.
Idag är en sån dag.
Kanske är det Winnerbäcks Strimmor som sjungs.
"det är bara strimmor
ett litet kliv ut i världen
vart än vi kom ifrån
vart än vi ska nånstans
håll min hand i vimlet
människor som tror har en chans
människor som tror har en chans
strimmor
ge mig en dröm att försaka
jag behöver en stilla hamn
ge mig ett fel som jag kan rätta till
och ett annat efternamn
strimmor
hur många gånger ska våren
kunna drabba dig om igen
och ljuga dom vackra historierna
om den stora kärleken"
Vänta lite till.
Advent. Ankomst.
Eller snarare i väntan på ankomst.
En gång för länge sen var det ankomsten av guds son. Frälsaren.
Nu för tiden väntar folk hela tiden.
På all möjlig ankomst.
Ibland förvisso på en son, men sällan på varianten från gud.
Alltsom oftast väntar vi på mer.
Större. Bättre. Intensivare.
Mer alltså.
Det svåra är att se skillnaden på väntandet.
Det är svårt å bli nöjd när man väntar mirakel.
Men mirakel händer inte lika ofta som väntan på det.
Fråga bara nån som väntar på tåget en vinterdag.
Den som väntar på nåt gott väntar aldrig förlänge.
Eller alltid förlänge.
Oavsett vilket hoppas man att det är värt att vänta på.
Förlänge är bättre än förgäves.
Eller snarare i väntan på ankomst.
En gång för länge sen var det ankomsten av guds son. Frälsaren.
Nu för tiden väntar folk hela tiden.
På all möjlig ankomst.
Ibland förvisso på en son, men sällan på varianten från gud.
Alltsom oftast väntar vi på mer.
Större. Bättre. Intensivare.
Mer alltså.
Det svåra är att se skillnaden på väntandet.
Det är svårt å bli nöjd när man väntar mirakel.
Men mirakel händer inte lika ofta som väntan på det.
Fråga bara nån som väntar på tåget en vinterdag.
Den som väntar på nåt gott väntar aldrig förlänge.
Eller alltid förlänge.
Oavsett vilket hoppas man att det är värt att vänta på.
Förlänge är bättre än förgäves.
Vintern + Angie = inte!
Hej Vintern.
Jag vet inte hur jag ska säga detta.
Det finns helt enkelt ingen fin formulering.
Inget som gör det lättare.
Men detta har varit på gång länge nu.
För länge.
Jag kommer inte ens ihåg när jag slutade älska dig.
Är så jävla trött på dig å hur du slänger dina grejer överallt.
Stökar ner å är allmänt ohärlig.
Ställer till en scen när jag ska iväg å gör allt för att hindra mig.
Inte en dag till säger jag. Inte en dag.
Vintern - jag gör slut.
Jag vet inte hur jag ska säga detta.
Det finns helt enkelt ingen fin formulering.
Inget som gör det lättare.
Men detta har varit på gång länge nu.
För länge.
Jag kommer inte ens ihåg när jag slutade älska dig.
Är så jävla trött på dig å hur du slänger dina grejer överallt.
Stökar ner å är allmänt ohärlig.
Ställer till en scen när jag ska iväg å gör allt för att hindra mig.
Inte en dag till säger jag. Inte en dag.
Vintern - jag gör slut.
Angie svarar.
I senaste numret av Nöjesnytt finns jag.
Som en av tre bloggare.
Därav följande text.
Hej nya läsare!
Välkomna till min värld.
Den är mest vanlig. Å lite ovanlig.
Men framförallt min.
Tänkte att det kan passa bra att svara på frågor. Om mig.
Som av en händelse fick jag såna till mig i en lista.
Perfekt, jag älskar listor.
Hur gammal är du om fem år? Egentligen 35. Men vi säger 26. Precis som nu. Å de senaste 4 åren. 26 är en bra ålder att stanna på.
Vilken film såg du senast? Lyckan, kärleken och meningen med livet. (För övrigt en riktigt bra film som rekommenderas)
Vem pratade du med senast? Min vän Kicki som precis va hos mig å lämnade nycklar.
Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Hej hjärtat. Jag ska till Sthlm i helgen. Vad säger du om att byta lägenhet? Puss" till ovan nämnda.
Vad är dagens planer? Inte mycke kvar av idag, men jag ska duscha å packa helgväskan.
Föredrar du att ringa eller skicka sms? Helt beroende på ärende. Å tidsgräns. Men jag är en telefonjunkie.
Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Mamma är gift, pappa är sambo. Alltså inte me varandra.
När såg du senast din mamma? I söndags, på adventsfika hos lillasyster.
Vilken ögonfärg har du? Grönbruna. Med blåögd blick.
När vaknade du idag? Första gången 06.35. Sista gången när kaffet kickade in, vid 9-snåret.
Har du någon gång hittat en katt? Jag är uppvuxen på landet. Katt är svårt att inte hitta där.
Vilken är din favoritplats? Jag inbillar mig att det är New York. Fast jag har inte varit där än. Me all säkerhet är det vid hav iallafall.
Vilken plats föredrar du minst? Simhallen.
Var tror du att du befinner dig om tio år? Vid nån slags hav.
Vad skrämde dig som barn? Spökhistorierna som vi berättade för varandra. Skräckblandad förtjusning.
Vem fick dig att skratta senast? Min kollega Magnus, tidigare idag.
Är du för ung för att äga vinylskivor? Näe..
Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar. Fast jag bär sällan runt den, så jag antar att man lika gärna skulle kunna kalla den stationär.
Sover du med eller utan kläder på dig? Det beror på värme i rummet. Å om jag har sällskap i sängen.
Hur många kuddar har du i sängen? 4.
Hur många landskap har du bott i? 2 landskap. 15 adresser. 1 land.
Har du någon gång spytt på fyllan? Usch ja..
Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor. Me klack. Om det inte är sandstrand förstås. Eller strand över huvud taget för den delen.
Är du social? Ja. Väldigt.
Vilken är din favoritglass? Ben & Jerry´s.
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Shoppa. Resa. Å göra mina närmaste glada.
Tycker du om kinamat? Jorå.
Tycker du om kaffe? Kan inte leva utan. På riktigt.
Vad dricker du till frukost? Kaffe.
Sover du på någon särskild sida? Ja. Den ena. Eller den andra.
Hur många timmar sover du varje natt? I snitt typ 6.
Kan du spela poker? Ja. Fast jag gört inte särskilt ofta.
Tycker du om att mysa? Ooo ja!
Är du en beroendemänniska? Mer så att beroende är beroende av mig för att få kallas beroende. Jag är definitionen av beroende. Mer eller mindre. Fast beroendet växlar.
Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, Niklas å jag delar fint.
Vill du ha (fler) barn? Japp. Syskon till finaste Alva.
Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Tyska kunde jag.
Åkt ambulans? Nope.
Vad ville du bli när du var liten? Flygvärdinna eller sångerska. Men framförallt vuxen.
Vad spenderar du helst pengar på? Det mesta. Jag tycker om att spendera helt enkelt.
Gillar du dyra smycken? Jag gillar smycken. Alla smycken.
Har du någon gång testat narkotika? Ja.
Vad var det senaste du stoppade i munnen? Kaffe. Med pepparkaka till.
Roligaste människan du känner? Svårt, känner lyckligtvis många såna.
Välj ett ärr på din kropp? Välj ett ärr?! Ehh, ok. Jag har bara ett riktigt. Väljer väl det då. Från en blindtarmsoperation. Ironiskt nog va det inte blindtarmen som gjorde mitt onda.
Vad har du för ringsignal ? På telefonen..? En skitstörande. På cykeln har jag en trasig.
Flirtar du mycket? Ja. Kan man så ska man.
Har du fått fortkörningsböter? Nej. (peppar, peppar)
Vilken var den senaste bok du läste? Läser nu The Dirt.
Prenumererar du på någon veckotidning? Nej. Men grannen gör. Å jobbet.
Vilken radiostation lyssnade du på senast? . Gold 102,4 såklart.
Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Tre definierande ord.
Brukar du sjunga i duschen? Ja, gör inte alla d?
Som en av tre bloggare.
Därav följande text.
Hej nya läsare!
Välkomna till min värld.
Den är mest vanlig. Å lite ovanlig.
Men framförallt min.
Tänkte att det kan passa bra att svara på frågor. Om mig.
Som av en händelse fick jag såna till mig i en lista.
Perfekt, jag älskar listor.
Hur gammal är du om fem år? Egentligen 35. Men vi säger 26. Precis som nu. Å de senaste 4 åren. 26 är en bra ålder att stanna på.
Vilken film såg du senast? Lyckan, kärleken och meningen med livet. (För övrigt en riktigt bra film som rekommenderas)
Vem pratade du med senast? Min vän Kicki som precis va hos mig å lämnade nycklar.
Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Hej hjärtat. Jag ska till Sthlm i helgen. Vad säger du om att byta lägenhet? Puss" till ovan nämnda.
Vad är dagens planer? Inte mycke kvar av idag, men jag ska duscha å packa helgväskan.
Föredrar du att ringa eller skicka sms? Helt beroende på ärende. Å tidsgräns. Men jag är en telefonjunkie.
Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Mamma är gift, pappa är sambo. Alltså inte me varandra.
När såg du senast din mamma? I söndags, på adventsfika hos lillasyster.
Vilken ögonfärg har du? Grönbruna. Med blåögd blick.
När vaknade du idag? Första gången 06.35. Sista gången när kaffet kickade in, vid 9-snåret.
Har du någon gång hittat en katt? Jag är uppvuxen på landet. Katt är svårt att inte hitta där.
Vilken är din favoritplats? Jag inbillar mig att det är New York. Fast jag har inte varit där än. Me all säkerhet är det vid hav iallafall.
Vilken plats föredrar du minst? Simhallen.
Var tror du att du befinner dig om tio år? Vid nån slags hav.
Vad skrämde dig som barn? Spökhistorierna som vi berättade för varandra. Skräckblandad förtjusning.
Vem fick dig att skratta senast? Min kollega Magnus, tidigare idag.
Är du för ung för att äga vinylskivor? Näe..
Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar. Fast jag bär sällan runt den, så jag antar att man lika gärna skulle kunna kalla den stationär.
Sover du med eller utan kläder på dig? Det beror på värme i rummet. Å om jag har sällskap i sängen.
Hur många kuddar har du i sängen? 4.
Hur många landskap har du bott i? 2 landskap. 15 adresser. 1 land.
Har du någon gång spytt på fyllan? Usch ja..
Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor. Me klack. Om det inte är sandstrand förstås. Eller strand över huvud taget för den delen.
Är du social? Ja. Väldigt.
Vilken är din favoritglass? Ben & Jerry´s.
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Shoppa. Resa. Å göra mina närmaste glada.
Tycker du om kinamat? Jorå.
Tycker du om kaffe? Kan inte leva utan. På riktigt.
Vad dricker du till frukost? Kaffe.
Sover du på någon särskild sida? Ja. Den ena. Eller den andra.
Hur många timmar sover du varje natt? I snitt typ 6.
Kan du spela poker? Ja. Fast jag gört inte särskilt ofta.
Tycker du om att mysa? Ooo ja!
Är du en beroendemänniska? Mer så att beroende är beroende av mig för att få kallas beroende. Jag är definitionen av beroende. Mer eller mindre. Fast beroendet växlar.
Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, Niklas å jag delar fint.
Vill du ha (fler) barn? Japp. Syskon till finaste Alva.
Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Tyska kunde jag.
Åkt ambulans? Nope.
Vad ville du bli när du var liten? Flygvärdinna eller sångerska. Men framförallt vuxen.
Vad spenderar du helst pengar på? Det mesta. Jag tycker om att spendera helt enkelt.
Gillar du dyra smycken? Jag gillar smycken. Alla smycken.
Har du någon gång testat narkotika? Ja.
Vad var det senaste du stoppade i munnen? Kaffe. Med pepparkaka till.
Roligaste människan du känner? Svårt, känner lyckligtvis många såna.
Välj ett ärr på din kropp? Välj ett ärr?! Ehh, ok. Jag har bara ett riktigt. Väljer väl det då. Från en blindtarmsoperation. Ironiskt nog va det inte blindtarmen som gjorde mitt onda.
Vad har du för ringsignal ? På telefonen..? En skitstörande. På cykeln har jag en trasig.
Flirtar du mycket? Ja. Kan man så ska man.
Har du fått fortkörningsböter? Nej. (peppar, peppar)
Vilken var den senaste bok du läste? Läser nu The Dirt.
Prenumererar du på någon veckotidning? Nej. Men grannen gör. Å jobbet.
Vilken radiostation lyssnade du på senast? . Gold 102,4 såklart.
Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Tre definierande ord.
Brukar du sjunga i duschen? Ja, gör inte alla d?
Treordsanalys.
Jag har skrivit om det innan.
Den där känslan att man känner någon man precis har träffat.
Att man bara behöver säga hälften för att man, på nåt sätt, redan vet resten.
Någon som är likadan. Samma typ av människa.
Jag hade ett telefonsamtal med en sån någon.
Två timmar långt.
Man hinner säga mycket på två timmar, I tell you.
De två timmarna fick oss att vilja analysera just de två timmarna.
Båda två är analyserande människor av naturen.
Och det är extra kul att analysera när nån annan utmanar.
Två timmar skulle alltså summeras. I tre ord. Däri en analys.
Hitta tre ord som summerar allt är svårt.
Extremt svårt faktiskt.
Jag är ju inte en fåordig människa.
Vill hellre ha långa utläggningar som slutar i nån slags poäng.
Att dessutom jämföra sina tre ord me nån annans tre ord gör det inte lättare.
Nästan lite läskigt faktiskt.
Jag ville hittat stora ord.
Såna som lixom är så förklarande att man fattar allt.
Fast orden bara är tre.
Jag ville inte ens ha adjektiv. Snarare ord som jag inte ens vet den grammatiska benämningen på.
Lite som Bo Sundström sjunger, jag ville slå nån med häpnad.
Fröken Duktig ville vara magnifik.
Men prestationsångesten låste min hjärna.
Jag hittade inga stora ord.
Tvärtom bara adjektiv.
Så jag inbillar mig istället att storheten ligger i det enkla.
På så sätt behåller jag åtminstone en del av min duktighet.
Vi skickade våra ord till varandra. Samtidigt.
Med en spänd förtjusan, lite som att hålla händerna för ansiktet och kika mellan fingrarna. Fast man ändå ser precis lika mycket då.
Såklart ska vi analysera orden sen.
Både våra egna å varandras. Tillsammans.
Jag har aldrig längtat så intensivt efter en analys.
För jag vet att vi kommer förstå exakt.
Om jag istället hade summerat med fyra ord hade jag skrivit:
Great. Minds. Think. Alike.
Den där känslan att man känner någon man precis har träffat.
Att man bara behöver säga hälften för att man, på nåt sätt, redan vet resten.
Någon som är likadan. Samma typ av människa.
Jag hade ett telefonsamtal med en sån någon.
Två timmar långt.
Man hinner säga mycket på två timmar, I tell you.
De två timmarna fick oss att vilja analysera just de två timmarna.
Båda två är analyserande människor av naturen.
Och det är extra kul att analysera när nån annan utmanar.
Två timmar skulle alltså summeras. I tre ord. Däri en analys.
Hitta tre ord som summerar allt är svårt.
Extremt svårt faktiskt.
Jag är ju inte en fåordig människa.
Vill hellre ha långa utläggningar som slutar i nån slags poäng.
Att dessutom jämföra sina tre ord me nån annans tre ord gör det inte lättare.
Nästan lite läskigt faktiskt.
Jag ville hittat stora ord.
Såna som lixom är så förklarande att man fattar allt.
Fast orden bara är tre.
Jag ville inte ens ha adjektiv. Snarare ord som jag inte ens vet den grammatiska benämningen på.
Lite som Bo Sundström sjunger, jag ville slå nån med häpnad.
Fröken Duktig ville vara magnifik.
Men prestationsångesten låste min hjärna.
Jag hittade inga stora ord.
Tvärtom bara adjektiv.
Så jag inbillar mig istället att storheten ligger i det enkla.
På så sätt behåller jag åtminstone en del av min duktighet.
Vi skickade våra ord till varandra. Samtidigt.
Med en spänd förtjusan, lite som att hålla händerna för ansiktet och kika mellan fingrarna. Fast man ändå ser precis lika mycket då.
Såklart ska vi analysera orden sen.
Både våra egna å varandras. Tillsammans.
Jag har aldrig längtat så intensivt efter en analys.
För jag vet att vi kommer förstå exakt.
Om jag istället hade summerat med fyra ord hade jag skrivit:
Great. Minds. Think. Alike.
Rädda mig. Rätta mig. Räddta mig.
Jag gillar språket.
Ord med olika mening.
Är lite av en språkpolis ibland.
Typ blir galen på särskrivningar.
Helt ärligt. Hur svårt ska det va att INTE sätta mellanrum mellan två ord.
Är däremot sådär bra på grammatiska termer.
Sån kunskap höll ungefär till svenskaprovet va avklarat.
Sen lämnades plats för ny info.
Ointressant helt enkelt.
Så när man börjar fundera på vissa språksaker kan man lätt bli lite galen.
Som me adjektiv framför obestämd form.
(adjektiven sen oss lär hurudana tingen är..)
Tex barn. Obestämd form. Ett barn, flera barn.
Ordet är alltså likadant oavsett om det är en eller flera.
Men om man har skrämt barnet, vad är det då?
Rädd?
Ett rädd barn? Nej.
En rädd barn? Nej.
Ett rätt barn? Nej.
Aahh, jag avskyr när logiken felar.
Om man ska göra nåt så bestående som ett språk kan man väl åtminstone se till att det görs ordentligt?
Så man slipper onödiga frågor.
Vem besämde att just barn skulle va obestämda när vuxna är bestämda?
Hmm, det hör man ju nästan förresten. Dumt exempel.
Men skillnaden på rådjur å älg då.
Eller bord å stol.
Tänd ett ljus. Tänd flera ljus.
Tänd hur du vill, bara du låter det brinna.
Å skräm det för allt i världen inte.
Ett rädd ljus?
En rädd ljus?
Ett rätt ljus...
Ord med olika mening.
Är lite av en språkpolis ibland.
Typ blir galen på särskrivningar.
Helt ärligt. Hur svårt ska det va att INTE sätta mellanrum mellan två ord.
Är däremot sådär bra på grammatiska termer.
Sån kunskap höll ungefär till svenskaprovet va avklarat.
Sen lämnades plats för ny info.
Ointressant helt enkelt.
Så när man börjar fundera på vissa språksaker kan man lätt bli lite galen.
Som me adjektiv framför obestämd form.
(adjektiven sen oss lär hurudana tingen är..)
Tex barn. Obestämd form. Ett barn, flera barn.
Ordet är alltså likadant oavsett om det är en eller flera.
Men om man har skrämt barnet, vad är det då?
Rädd?
Ett rädd barn? Nej.
En rädd barn? Nej.
Ett rätt barn? Nej.
Aahh, jag avskyr när logiken felar.
Om man ska göra nåt så bestående som ett språk kan man väl åtminstone se till att det görs ordentligt?
Så man slipper onödiga frågor.
Vem besämde att just barn skulle va obestämda när vuxna är bestämda?
Hmm, det hör man ju nästan förresten. Dumt exempel.
Men skillnaden på rådjur å älg då.
Eller bord å stol.
Tänd ett ljus. Tänd flera ljus.
Tänd hur du vill, bara du låter det brinna.
Å skräm det för allt i världen inte.
Ett rädd ljus?
En rädd ljus?
Ett rätt ljus...
