Bokstavligt, my ass.

Hur härligt vore det inte om vissa saker faktiskt var bokstavligt menade.
Typ att jobba arslet av sig.
Ohmygod what a nice liten jeansröv jag skulle ha då.

Å andra sidan skulle det inte hålla så länge me bokstavligheten.
För som jag längtar ihjäl mig, bryter ihop, garvar sönder mig, går upp i limningen å drömmer mig bort, så skulle det inte gå att stava nåt alls.

Tar väl den gamla vanliga varianten att trimma julskinka då.
Hej löpbandet, we meet again.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0