Imponera mera.
Jag imponeras av duktiga människor.
Såklart. För det gör väl alla på nåt sätt.
Men det slår verkligen igenom. Är attraktivt.
En människa som är riktigt bra på nåt.
Sport. Musik. Blommor. Mat. Dans. You name it.
Självsäker utan att för den skull va för kaxig.
Ödmjukt fantastisk helt enkelt.
Många gånger är dessa människor duktiga för de vet att de kan.
De satsar på sig själva lixom.
Passionerat.
Å där kommer nästa grej in.
Jag imponeras av människor som vet va de vill.
Som har ett mål. Oavsett om d är att kunna spela gitarr eller leda världen.
Att känna sig själv å sin förmåga är viktigt.
Likaså att veta va man tycker. Å stå för det.
En stark vilja är attraktivt.
Inom rimliga gränser såklart.
Trampa över lik för sin vilja genom är däremot ganska osexigt.
Jag gillar att utmana funderingar.
Sätta ståndpunkter på prov.
Man måste ju lixom ha en tanke bakom sitt tyck.
Annars är det ju nån annans tyck.
Det är aldrig påståendet som ger ett ja eller nej.
Det är argumentationen bakom.
Så stå på dig. Säg va du tycker å tänker.
Men se till att veta varför.
Såklart. För det gör väl alla på nåt sätt.
Men det slår verkligen igenom. Är attraktivt.
En människa som är riktigt bra på nåt.
Sport. Musik. Blommor. Mat. Dans. You name it.
Självsäker utan att för den skull va för kaxig.
Ödmjukt fantastisk helt enkelt.
Många gånger är dessa människor duktiga för de vet att de kan.
De satsar på sig själva lixom.
Passionerat.
Å där kommer nästa grej in.
Jag imponeras av människor som vet va de vill.
Som har ett mål. Oavsett om d är att kunna spela gitarr eller leda världen.
Att känna sig själv å sin förmåga är viktigt.
Likaså att veta va man tycker. Å stå för det.
En stark vilja är attraktivt.
Inom rimliga gränser såklart.
Trampa över lik för sin vilja genom är däremot ganska osexigt.
Jag gillar att utmana funderingar.
Sätta ståndpunkter på prov.
Man måste ju lixom ha en tanke bakom sitt tyck.
Annars är det ju nån annans tyck.
Det är aldrig påståendet som ger ett ja eller nej.
Det är argumentationen bakom.
Så stå på dig. Säg va du tycker å tänker.
Men se till att veta varför.
Gubben i lådan.
Ibland, som dessutom alltid verkar vara när jag minst anar, blir jag påmind.
Om något som börjar bli längesen nu.
Åtminstone tillräckligt länge för att inte tänkas på så ofta.
Men när jag är sådär oberedd kan det bli jobbigt att utsättas för ändå.
Gubben-i-lådan-effekten.
Som om nån plötsligt öppnar tvärdrag mot snöstormen utanför.
En snabb, instinktiv reaktion.
Att stänga dörrn genast, fast vinden redan blåst in.
Jag vet att ni inte förstår riktigt vad jag menar.
Eller åtminstone inte vem.
Men alla har väl känt den nån gång.
Den där kalla vinden.
Ovälkommen men påtaglig.
Fel sorts stormning helt enkelt.
Om något som börjar bli längesen nu.
Åtminstone tillräckligt länge för att inte tänkas på så ofta.
Men när jag är sådär oberedd kan det bli jobbigt att utsättas för ändå.
Gubben-i-lådan-effekten.
Som om nån plötsligt öppnar tvärdrag mot snöstormen utanför.
En snabb, instinktiv reaktion.
Att stänga dörrn genast, fast vinden redan blåst in.
Jag vet att ni inte förstår riktigt vad jag menar.
Eller åtminstone inte vem.
Men alla har väl känt den nån gång.
Den där kalla vinden.
Ovälkommen men påtaglig.
Fel sorts stormning helt enkelt.
Fia med putt (unge).
Jag är en dålig förlorare.
Minst sagt.
Vinnarskalle till tusen.
Oavsett vad det tävlas om.
Förlora är helt enkelt inte min grej.
Tydligen går sånt i arv.
Åtminstone från mig å vidare.
Till dottern.
Vi spelade Fia med knuff förut.
Ett spel som går ut på att hinna först i mål me alla pjäser.
OCH att slå ut motståndarens pjäser på vägen.
Det va just på den delen av spelet som allt sket sig ikväll.
Jag slog ut en pjäs för dottern.
Hon blev sur.
Jag började garva.
Hon blev ännu surare.
Jag påpekade att hon missade att knuffa ut mig.
Hon blev skitsur.
Jag garvade ännu mer.
Strax därefter flög pjäser å tärning över hela rummet.
Grejen är att jag fattar hennes frustration.
Men när nån är så arg bara bubblar skrattet i mig.
Så jag garvade. Å hon grät för att jag gjorde det.
Ok, det var inte mitt stoltaste mamma-ögonblick.
Men jag väljer att se det med självdistans i blicken.
Som att jag garvade åt mig själv.
Fast i mindre version.
Minst sagt.
Vinnarskalle till tusen.
Oavsett vad det tävlas om.
Förlora är helt enkelt inte min grej.
Tydligen går sånt i arv.
Åtminstone från mig å vidare.
Till dottern.
Vi spelade Fia med knuff förut.
Ett spel som går ut på att hinna först i mål me alla pjäser.
OCH att slå ut motståndarens pjäser på vägen.
Det va just på den delen av spelet som allt sket sig ikväll.
Jag slog ut en pjäs för dottern.
Hon blev sur.
Jag började garva.
Hon blev ännu surare.
Jag påpekade att hon missade att knuffa ut mig.
Hon blev skitsur.
Jag garvade ännu mer.
Strax därefter flög pjäser å tärning över hela rummet.
Grejen är att jag fattar hennes frustration.
Men när nån är så arg bara bubblar skrattet i mig.
Så jag garvade. Å hon grät för att jag gjorde det.
Ok, det var inte mitt stoltaste mamma-ögonblick.
Men jag väljer att se det med självdistans i blicken.
Som att jag garvade åt mig själv.
Fast i mindre version.
Helvetesjävlasnö.
Jag gnäller mycke på snön.
Fast jag vet att den lixom tillhör årstiden.
Å att man inte kan göra nåt åt den.
Den kommer ju ändå.
Precis när å hur den vill.
Ändå. Ogillande av högsta grad.
För att det är kallt.
Men framförallt, för att det är o k o n t r o l l e r b a r t.
Visst,det ÄR fint. På avstånd.
När det ligger stilla å inte stör.
Ljusar upp det som annars vore grått.
Men det är oxå allt.
Sorry, men känslan är överväldigande.
Jag kan inte gilla läget. Fast jag vet att det är det enda att göra.
Känner bara att det fina inte väger upp det stökiga.
Mysfaktorn som kan kännas när man tittar ut på snön blir noll i samma sekund som jag kliver ut.
Å det är innan jag ens försökt skotta fram bilen.
Me vind å snö piskande i ansiktet.
Många säger att de blir som barn när snön kommer.
Jag blir mer som en kärring.
En gnällig sådan.
Som egentligen borde bo typ i Spanien från september till april.
Så snöälskare, grattis.
Jag hoppas verkligen att ni passar på att njuta nu.
Mitt i allt det underbara vita som öst ner.
Och när ni ändå är ute å njuter;
min bil är parkerad här utanför. Grön nånstans under det vita.
Ska vi säga framskottad å varm kl 07 imorn?
Fast jag vet att den lixom tillhör årstiden.
Å att man inte kan göra nåt åt den.
Den kommer ju ändå.
Precis när å hur den vill.
Ändå. Ogillande av högsta grad.
För att det är kallt.
Men framförallt, för att det är o k o n t r o l l e r b a r t.
Visst,det ÄR fint. På avstånd.
När det ligger stilla å inte stör.
Ljusar upp det som annars vore grått.
Men det är oxå allt.
Sorry, men känslan är överväldigande.
Jag kan inte gilla läget. Fast jag vet att det är det enda att göra.
Känner bara att det fina inte väger upp det stökiga.
Mysfaktorn som kan kännas när man tittar ut på snön blir noll i samma sekund som jag kliver ut.
Å det är innan jag ens försökt skotta fram bilen.
Me vind å snö piskande i ansiktet.
Många säger att de blir som barn när snön kommer.
Jag blir mer som en kärring.
En gnällig sådan.
Som egentligen borde bo typ i Spanien från september till april.
Så snöälskare, grattis.
Jag hoppas verkligen att ni passar på att njuta nu.
Mitt i allt det underbara vita som öst ner.
Och när ni ändå är ute å njuter;
min bil är parkerad här utanför. Grön nånstans under det vita.
Ska vi säga framskottad å varm kl 07 imorn?
Tidvis.
"Tid man vill slösa bort är inte bortslösad tid."
Jag är ju lite insnöad på det här me tid.
Jag knarkar tid.
Älskar begreppet tid.
Tid är allt jag alltid har.
Å allt jag aldrig har.
Mycke vill ha mer heter det ju.
Väl därför man aldrig får nog.
Har funderat på min otroliga dragning till tiden.
Det handlar nog om just beständigheten i det hela.
Tid kommer å tid går.
Det vet man. Säkert.
Lixom det enda man egentligen vet.
Sånt kan behövas.
Nåt beständigt att klamra sig fast vid.
Samtidigt är jag lite rädd för hela tidgrejen.
För den väntar inte. Inte alls.
Å jag vill inte att den bara ska springa ifrån.
Utan att ge mig en chans att hinna med.
Å andra sidan kan den inte gå fort nog i vissa lägen.
I de fall där man räknar me den.
Då när den ska läka alla sår.
Så som det är lovat. Alltid.
Ett är dock säkert.
Man kan aldrig ändra tid som varit.
Men man kan alltid påverka tid som kommer.
Jag är ju lite insnöad på det här me tid.
Jag knarkar tid.
Älskar begreppet tid.
Tid är allt jag alltid har.
Å allt jag aldrig har.
Mycke vill ha mer heter det ju.
Väl därför man aldrig får nog.
Har funderat på min otroliga dragning till tiden.
Det handlar nog om just beständigheten i det hela.
Tid kommer å tid går.
Det vet man. Säkert.
Lixom det enda man egentligen vet.
Sånt kan behövas.
Nåt beständigt att klamra sig fast vid.
Samtidigt är jag lite rädd för hela tidgrejen.
För den väntar inte. Inte alls.
Å jag vill inte att den bara ska springa ifrån.
Utan att ge mig en chans att hinna med.
Å andra sidan kan den inte gå fort nog i vissa lägen.
I de fall där man räknar me den.
Då när den ska läka alla sår.
Så som det är lovat. Alltid.
Ett är dock säkert.
Man kan aldrig ändra tid som varit.
Men man kan alltid påverka tid som kommer.
Prata så jag hör.
I morse vaknade jag me känslan av att jag saknade nåt.
Inte så ovanligt att jag känner så, men det va nåt annorlunda ändå.
Trött å frusen va jag. Inte heller ovanligt.
Anyhow.
Gjorde mig klar å stack till jobbet.
DÅ insåg jag vad jag saknade.
Ett av mina viktigaste arbetsredskap.
Min röst.
Jag märkte såklart att jag va rosslig, men hade ju lixom inte provat att prata innan.
Turligt nog fick jag tillbaka lite av rösten framåt dagen.
Ibland händer sånt utan förkylning.
När min kropp försöker lugna ner mig.
Lite som att om jag inte lyssnar så ska jag inte kunna prata heller.
Jag fattar vinken.
Så ikväll är det jag som intar soffläge.
Det blir tända ljus å en skön filt.
Men framförallt blir det glögg.
Det bästa me hela adventperioden.
Blossas romglögg.
Say no more.
Inte så ovanligt att jag känner så, men det va nåt annorlunda ändå.
Trött å frusen va jag. Inte heller ovanligt.
Anyhow.
Gjorde mig klar å stack till jobbet.
DÅ insåg jag vad jag saknade.
Ett av mina viktigaste arbetsredskap.
Min röst.
Jag märkte såklart att jag va rosslig, men hade ju lixom inte provat att prata innan.
Turligt nog fick jag tillbaka lite av rösten framåt dagen.
Ibland händer sånt utan förkylning.
När min kropp försöker lugna ner mig.
Lite som att om jag inte lyssnar så ska jag inte kunna prata heller.
Jag fattar vinken.
Så ikväll är det jag som intar soffläge.
Det blir tända ljus å en skön filt.
Men framförallt blir det glögg.
Det bästa me hela adventperioden.
Blossas romglögg.
Say no more.
Lika barn leker lika.
Visst är det där me personkemi en himla intressant grej?
Hur vissa människor bara funkar ihop. Klockrent.
Som om man har känt varandra hur länge som helst fast man nästan nyss mötts.
Samma tankar. Samma känslor.
Jag har några såna i mitt liv.
En av dem är väl egentligen beyond personkemi, mer som att vi andas gemensamt.
Så nära siamesiska tvillingar man kan komma utan att sitta ihop i kroppen.
Eller ens va släkt.
Vi fungerar som om vi känt varandra sen vi va småungar.
Det har vi inte. Inte ens storungar faktiskt.
Men hittar man väl rätt fomel så är ett år en egen livstid.
Det finns några till.
Inte riktigt lika nära. Men med stor delad förståelse.
En fantastisk kombination av att tänka å fungera likadant.
Att tex få en situation förklarad å känna känslan som om den vore min.
Jag blir lika glad varje gång det händer.
Alla lika. Alla olika.
Det gäller oavsett.
Men me vissa lite mer än andra.
Hur vissa människor bara funkar ihop. Klockrent.
Som om man har känt varandra hur länge som helst fast man nästan nyss mötts.
Samma tankar. Samma känslor.
Jag har några såna i mitt liv.
En av dem är väl egentligen beyond personkemi, mer som att vi andas gemensamt.
Så nära siamesiska tvillingar man kan komma utan att sitta ihop i kroppen.
Eller ens va släkt.
Vi fungerar som om vi känt varandra sen vi va småungar.
Det har vi inte. Inte ens storungar faktiskt.
Men hittar man väl rätt fomel så är ett år en egen livstid.
Det finns några till.
Inte riktigt lika nära. Men med stor delad förståelse.
En fantastisk kombination av att tänka å fungera likadant.
Att tex få en situation förklarad å känna känslan som om den vore min.
Jag blir lika glad varje gång det händer.
Alla lika. Alla olika.
Det gäller oavsett.
Men me vissa lite mer än andra.
Som en stormning.
De sa på radion att det väntas snöstorm i Småland inatt.
Snö. Storm.
Två dåliga ord sammansatta till ett.
Å ganska typiskt vinter.
Jag är ju inte så mycke för nån av de där grejerna.
Men har ju lixom inget sätt att undvika dem.
Utomlandsflytt kräver lite mer än vinterogillande.
Jag låter mig förvisso gärna bli tagen me storm.
Men inte av snö.
Mer den där härliga varianten.
Har dock inte hört nåt på radio som tyder på den saken.
Å andra sidan jobbar de väl inte så mycke me långsiktiga prognoser.
Inte heller så extremt lokala kan man förmoda.
Man pratar ibland om lugnet före stormen.
Jag vill nog påstå att stormen lika väl kan komma först.
Snö. Storm.
Två dåliga ord sammansatta till ett.
Å ganska typiskt vinter.
Jag är ju inte så mycke för nån av de där grejerna.
Men har ju lixom inget sätt att undvika dem.
Utomlandsflytt kräver lite mer än vinterogillande.
Jag låter mig förvisso gärna bli tagen me storm.
Men inte av snö.
Mer den där härliga varianten.
Har dock inte hört nåt på radio som tyder på den saken.
Å andra sidan jobbar de väl inte så mycke me långsiktiga prognoser.
Inte heller så extremt lokala kan man förmoda.
Man pratar ibland om lugnet före stormen.
Jag vill nog påstå att stormen lika väl kan komma först.
Film är bäst.. i verkligheten.
Lyckan, kärleken och meningen med livet.
Saker man vill veta mer om.
Jag såg filmen som heter precis så. På bio.
Den lät mig faktiskt veta lite mer.
En kvinna som reser ut i världen. Å in i sig själv.
Det finns många sorters resor att göra.
I orginal heter filmen Eat, Pray, Love.
Ät, Be, Älska.
Jag skulle vilja säga tro, istället för att be.
I princip, är väl de tre grunderna till meningen me livet.
Jag skulle kunna se filmen direkt igen.
För att inte missa något av allt det bra.
Många bra repliker.
Å många bra saker att läsa mellan raderna.
Jag är förresten mer säker nu än nånsin att jag måste till Rom.
Snart.
Saker man vill veta mer om.
Jag såg filmen som heter precis så. På bio.
Den lät mig faktiskt veta lite mer.
En kvinna som reser ut i världen. Å in i sig själv.
Det finns många sorters resor att göra.
I orginal heter filmen Eat, Pray, Love.
Ät, Be, Älska.
Jag skulle vilja säga tro, istället för att be.
I princip, är väl de tre grunderna till meningen me livet.
Jag skulle kunna se filmen direkt igen.
För att inte missa något av allt det bra.
Många bra repliker.
Å många bra saker att läsa mellan raderna.
Jag är förresten mer säker nu än nånsin att jag måste till Rom.
Snart.
Lånade favoriter.
Jag har lånat några favoriter.
Brasäg.
"She believed she could. So she did."
Jag tog orden till mig.
För jag jobbar lite så ibland.
Tror att jag kan. Å så gör jag.
Ibland visar det sig att det är just därför jag kunde.
Om jag hade tänkt efter hade jag inte gjort alls.
"You do not need to know precisely what is happening.
Or exactly where it is all going."
Det bör jag däremot bli bättre på.
Att släppa kontrollbehovet lite.
Låta det som sker ske. Eller inte ske.
"Would you tell me, please, which way I ought to go from here?"
"That depends a good deal on where you want to get to," said the Cat.
"I don´t much care where- " said Alice.
"Then it doesn´t matter which way you go," said the Cat.
"- so long as I get somewhere," Alice added as an explanation.
"Oh, you´re sure to do that," said the Cat, "if you only walk long enough."
Oftast är det nog precis så enkelt.
Sålänge man bara går framåt så kommer man nånstans.
Förr eller senare.
Vuxengöra.
30 är vuxen per definition.
Jag är vuxen. Gör vuxna saker.
Har viktiga möten. Anförtros med andra företags pengar.
Ansvarar för massa saker.
Betalar ränkningar å går på föräldramöten.
Men så finns det ögonblick då jag känner mig mer vuxen ändå.
Insåg, nu när jag gjorde eftermiddagskaffe hemma, att det va just ett sånt ögonblick.
Tror att jag förknippar det me min barndom.
Mamma gjorde kaffe, inte för att det kom fikagäster, utan för att hon ville ha det.
Precis som hon köpte choklad ibland fast det inte var lördag.
När jag gick på gymnasiet bodde jag själv.
16 år. 25 mil hemifrån.
Eget ansvar att handla, äta å överleva.
Det roliga var att det i min shoppingkorg som fick mig att känna mig mest vuxen va choklad.
Inte bröd, tvättmedel eller tandkräm.
Choklad.
Fast det va en dag mitt i veckan.
Så det är skillnad på vuxen, å vuxet beteende.
Och det är skillnad hur man definierar.
Idag är det förvisso lördag. Den officiella godisdagen.
Jag lutar mig tillbaka med en kopp kaffe å en chokladbit.
Vuxnare än på länge.
The best is still to come.
"Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än"
Orden är Håkan Hellströms.
Men de kunde lika gärna varit mina.
Eller nån annans.
För inte vill man tro att det bästa redan varit.
Vad har man då kvar att vara för?
Min finaste vän å jag telefonfunderade.
En kväll när jag tog en omväg för att komma nånstans.
Vi pratade om det där att få vad man förtjänar.
Och att bra saker ska väga upp dåligt som hänt.
Det finns väl en anledning att hoppet är det sista som överger.
"Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen"
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än"
Orden är Håkan Hellströms.
Men de kunde lika gärna varit mina.
Eller nån annans.
För inte vill man tro att det bästa redan varit.
Vad har man då kvar att vara för?
Min finaste vän å jag telefonfunderade.
En kväll när jag tog en omväg för att komma nånstans.
Vi pratade om det där att få vad man förtjänar.
Och att bra saker ska väga upp dåligt som hänt.
Det finns väl en anledning att hoppet är det sista som överger.
"Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen"
Må bra.
Peta inte i näsa eller ögon.
Ha sex ofta.
Detta va två av de råd jag hörde, för att hålla sig friskare i vinter.
WTF?!
Vad hände me vitlök å c-vitaminer undrar jag?
Anyhow.
Man tar ju det där me hälsa lite för självklart.
Tills man inte har den längre.
Men den är ju en av de stora grundstenarna.
Tillsammans me tid, pengar å kärlek.
Nåt som alla människor kan relatera till.
Hur är läget? Hur mår du? Allt bra?
Frågor som ställs flera gånger dagligen.
Med ett förväntat positivt svar.
Inte sällan är frågan dessutom utslängd på väg nånstans.
Som artighet, mer än för att faktiskt veta.
Inte för att jag tycker att frågan är särskilt artig när man inte har tid att vänta på svaret.
Oftast kommer rutinsvaret; tack bra.
Oavsett hur måendet är egentligen.
Sköljde ner ipren med resorb.
Det är svaret på hur jag mådde när jag stack från jobbet.
Är trött av rödvin. Å tid som gått.
Det är svaret på hur jag mår nu.
Gonatt världen, vi hörs å ses snart igen.
Ha sex ofta.
Detta va två av de råd jag hörde, för att hålla sig friskare i vinter.
WTF?!
Vad hände me vitlök å c-vitaminer undrar jag?
Anyhow.
Man tar ju det där me hälsa lite för självklart.
Tills man inte har den längre.
Men den är ju en av de stora grundstenarna.
Tillsammans me tid, pengar å kärlek.
Nåt som alla människor kan relatera till.
Hur är läget? Hur mår du? Allt bra?
Frågor som ställs flera gånger dagligen.
Med ett förväntat positivt svar.
Inte sällan är frågan dessutom utslängd på väg nånstans.
Som artighet, mer än för att faktiskt veta.
Inte för att jag tycker att frågan är särskilt artig när man inte har tid att vänta på svaret.
Oftast kommer rutinsvaret; tack bra.
Oavsett hur måendet är egentligen.
Sköljde ner ipren med resorb.
Det är svaret på hur jag mådde när jag stack från jobbet.
Är trött av rödvin. Å tid som gått.
Det är svaret på hur jag mår nu.
Gonatt världen, vi hörs å ses snart igen.
Onsdagsbarn.
Bästa Onsdag!
Tack för att du tog dig tid för mig idag.
Jag har aldrig haft en så stressad dag med ett sånt lugn.
Förlåt min tveksamhet över din lojalitet.
Såklart du behåller ledande plats i min veckoälsklista.
Det är som att hela idag får nån slags egen lista.
Dagens bästa nr 1 va ett uppmuntrande pepptalk under lunchen.
Som att få en spann solsken hälld över sig.
Dagens bästa nr 2 va mötet efter lunch.
Ibland oroar man sig helt enkelt i onödan. Min oro ligger oftast i perfektionsstörning.
Dagens bästa nr 3 va min hyresvärd.
Ett plötsligt meddelande om att han överväger köksrenovering.
Jag hörde egentligen inte tveksamhetsdelen i det hela.
Mer när han sa att mitt kök ska renoveras.
Jublet gick inte att hejda. Just nu har jag två halva kök kan man säga.
Dagens bästa nr 4, en ljuvlig myskväll me en ljuvlig syster.
Därtill choklad, djungelvrål å Greys.
Dagens bästa nr 5, jag har ett brev att svara på.
Fina ord med nån slags innerlig förståelse.
Så återigen, tack.
Om måndagsexemplar är det felande så måste onsdagsexemplar va motsatsen.
Åtminstone i min värld.
Tack för att du tog dig tid för mig idag.
Jag har aldrig haft en så stressad dag med ett sånt lugn.
Förlåt min tveksamhet över din lojalitet.
Såklart du behåller ledande plats i min veckoälsklista.
Det är som att hela idag får nån slags egen lista.
Dagens bästa nr 1 va ett uppmuntrande pepptalk under lunchen.
Som att få en spann solsken hälld över sig.
Dagens bästa nr 2 va mötet efter lunch.
Ibland oroar man sig helt enkelt i onödan. Min oro ligger oftast i perfektionsstörning.
Dagens bästa nr 3 va min hyresvärd.
Ett plötsligt meddelande om att han överväger köksrenovering.
Jag hörde egentligen inte tveksamhetsdelen i det hela.
Mer när han sa att mitt kök ska renoveras.
Jublet gick inte att hejda. Just nu har jag två halva kök kan man säga.
Dagens bästa nr 4, en ljuvlig myskväll me en ljuvlig syster.
Därtill choklad, djungelvrål å Greys.
Dagens bästa nr 5, jag har ett brev att svara på.
Fina ord med nån slags innerlig förståelse.
Så återigen, tack.
Om måndagsexemplar är det felande så måste onsdagsexemplar va motsatsen.
Åtminstone i min värld.
Ha inte så bråttom...
Kära Onsdag.
Jag skriver till dig med anledning av vårt möte imorgon.
Det kanske är inbillning, men på sistone har jag känt en förändring.
Du verkar inte ha lika mycke tid för mig längre.
Såklart vill du va som de andra dagarna, jag förstår det.
Men jag vill inte förlora det speciella vi har.
Du har alltid varit fin mot mig.
Bjudit på ljuvligheter å stunder av lycka.
Din närvaro är helt enkelt lite som att ha kakan och äta den.
Varken början på nåt nytt å jobbigt, eller paniken över slutet.
Så nu ber jag dig att förbli den du är.
Var stark å tro på dig själv.
Låt de andra dagarna springa iväg, jag kommer att ge dig tillräckligt me kärlek.
Som jag brukar säga; snabb är inte alltid bra.
Men om du ändå skulle springa, å hinna ifatt...
Snälla se för fan till att sätta krokben för de andra då!
Jag skriver till dig med anledning av vårt möte imorgon.
Det kanske är inbillning, men på sistone har jag känt en förändring.
Du verkar inte ha lika mycke tid för mig längre.
Såklart vill du va som de andra dagarna, jag förstår det.
Men jag vill inte förlora det speciella vi har.
Du har alltid varit fin mot mig.
Bjudit på ljuvligheter å stunder av lycka.
Din närvaro är helt enkelt lite som att ha kakan och äta den.
Varken början på nåt nytt å jobbigt, eller paniken över slutet.
Så nu ber jag dig att förbli den du är.
Var stark å tro på dig själv.
Låt de andra dagarna springa iväg, jag kommer att ge dig tillräckligt me kärlek.
Som jag brukar säga; snabb är inte alltid bra.
Men om du ändå skulle springa, å hinna ifatt...
Snälla se för fan till att sätta krokben för de andra då!
Som om lite magi är för mycke begärt.
Ibland önskar man att man kunde trolla.
Stora som små saker.
För att förändra på nåt sätt.
Oftast när jag får den känslan gäller den nån annan.
Maktlöshet vid sidan av är det värsta.
När någon mår dåligt å man önskar att man bara kunde byta plats.
Alla lever sina egna tragedier.
Stora som små varianter.
Vissa människor är relativt skonade, andra verkar drabbas hela tiden.
Oavsett så är det jobbigt just där å då.
För den som är i det, såklart.
Å för den som står jämte å inte kan göra nåt.
Typ jag.
Som inte hanterar hjälplöshet så bra.
Jag vill verkligen kunna trolla.
Litegrann åtminstone.
Kräver inte fred på jorden eller så.
Bara att få sudda ut de värsta orättvisorna för mina nära.
Herregu, folk går på månen å klyver atomer å sånt.
Ska lite magiskt glitter va för mycke begärt?
Stora som små saker.
För att förändra på nåt sätt.
Oftast när jag får den känslan gäller den nån annan.
Maktlöshet vid sidan av är det värsta.
När någon mår dåligt å man önskar att man bara kunde byta plats.
Alla lever sina egna tragedier.
Stora som små varianter.
Vissa människor är relativt skonade, andra verkar drabbas hela tiden.
Oavsett så är det jobbigt just där å då.
För den som är i det, såklart.
Å för den som står jämte å inte kan göra nåt.
Typ jag.
Som inte hanterar hjälplöshet så bra.
Jag vill verkligen kunna trolla.
Litegrann åtminstone.
Kräver inte fred på jorden eller så.
Bara att få sudda ut de värsta orättvisorna för mina nära.
Herregu, folk går på månen å klyver atomer å sånt.
Ska lite magiskt glitter va för mycke begärt?
Tankebana.
Jag skulle kunna skriva nåt om mina 24 timmar på Östersjön.
Men det skulle betyda att jag måste återuppleva dem lite igen.
Låt mig istället bara säga nej.
För nästa gång jag blir bjuden på nåt sånt är det svaret.
Nej.
Över 20 m/s jobbar inte så bra me mitt balanssinne.
Konstant illamående va ett faktum.
Så vi lämnar båten.
Jag trivs bäst v i d hav helt enkelt.
Annars gillar jag att resa.
Verkligen.
Inte bara för målet utan oxå för själva resan.
Mest för att den ger mig tid tror jag.
Tid för tankar.
Jag har många såna.
Å nån gång måste jag hinna processa dem.
Vi kan kalla det dagdrömmande.
Resor är perfekta för det.
Oavsett om det är buss, tåg, bil eller flyg.
När jag reser själv så drömmer jag.
För ett tag sen gjorde SJ nån slags kampanj om det.
Den inre resan.
Bortsett från att SJ sällan håller tiderna så va det en fin tanke.
Men ärligt talat vill man ju inte resa hur jävla lång tid som helst.
Ens i tanken.
Tror att min nästa lilla resa kan bli Sthlm.
En lagom sträcka att tänka.
Ett lagom mål att känna.
Jag tar T-banan dit.
T som i tanke alltså.
Men det skulle betyda att jag måste återuppleva dem lite igen.
Låt mig istället bara säga nej.
För nästa gång jag blir bjuden på nåt sånt är det svaret.
Nej.
Över 20 m/s jobbar inte så bra me mitt balanssinne.
Konstant illamående va ett faktum.
Så vi lämnar båten.
Jag trivs bäst v i d hav helt enkelt.
Annars gillar jag att resa.
Verkligen.
Inte bara för målet utan oxå för själva resan.
Mest för att den ger mig tid tror jag.
Tid för tankar.
Jag har många såna.
Å nån gång måste jag hinna processa dem.
Vi kan kalla det dagdrömmande.
Resor är perfekta för det.
Oavsett om det är buss, tåg, bil eller flyg.
När jag reser själv så drömmer jag.
För ett tag sen gjorde SJ nån slags kampanj om det.
Den inre resan.
Bortsett från att SJ sällan håller tiderna så va det en fin tanke.
Men ärligt talat vill man ju inte resa hur jävla lång tid som helst.
Ens i tanken.
Tror att min nästa lilla resa kan bli Sthlm.
En lagom sträcka att tänka.
Ett lagom mål att känna.
Jag tar T-banan dit.
T som i tanke alltså.
Havslufta mig.
Ibland, när man har lite för mycke att tänka på, kan man inte tänka alls.
Lite typiskt, me tanke på att man borde tänka som mest då.
För att kunna ha koll.
Lösa situationen.
Helt enkelt inte kortsluta fullständigt.
Regionchefen va på kontoret idag.
Sa att han alltid har huvudet fullt när han åker härifrån.
Jag vet känslan.
Förklarade för honom att jag brukar ha det så.
Kanske beror på att jag är här nästan jämt.
Så därför behöver man extra andrum ibland.
Eller, andrum alls för den delen.
Åka iväg å rensa skallen.
Det bästa för den sortens rens är hav.
Fast det inte alls har me fiskrens att göra.
Eller hav i huvudet på nåt sätt.
Mer att andas luften där.
Det är nåt magiskt med det, I tell you.
Med det sagt lämnar jag Rondellstaden några dagar.
För att bli omgiven av havsluft och magi.
Lite typiskt, me tanke på att man borde tänka som mest då.
För att kunna ha koll.
Lösa situationen.
Helt enkelt inte kortsluta fullständigt.
Regionchefen va på kontoret idag.
Sa att han alltid har huvudet fullt när han åker härifrån.
Jag vet känslan.
Förklarade för honom att jag brukar ha det så.
Kanske beror på att jag är här nästan jämt.
Så därför behöver man extra andrum ibland.
Eller, andrum alls för den delen.
Åka iväg å rensa skallen.
Det bästa för den sortens rens är hav.
Fast det inte alls har me fiskrens att göra.
Eller hav i huvudet på nåt sätt.
Mer att andas luften där.
Det är nåt magiskt med det, I tell you.
Med det sagt lämnar jag Rondellstaden några dagar.
För att bli omgiven av havsluft och magi.
Rondellstaden vs Cougar Town 1 - 99.
Är som en liten trötthög i soffan.
Sovande dotter i rummet jämte.
Tända ljus på soffbordet.
Å en väntan på en förtjusande halvtimme.
Det är inte klokt hur ett tv-program kan ha den effekten.
Nu är det förvisso inte vilket program som helst.
Å jag väljer helst att se det som vilken verklighet som helst.
Menar såklart C o u g a r T o w n.
Detta underbara som får mig att glömma snöslask å andra jävligheter.
Är fullkomligt förtrollad av de härliga människorna.
Å deras minst lika härliga snack.
Jag måste helt enkelt flytta dit.
Cougar Town plockar varenda poäng.
Utom ett litet då.
Det som har me verkligheten att göra.
Gummistövlar runt i stan.
Hur kunde en tjej från landet bli såhär olantlig?
Orden va mina å frågan ställdes till min vän.
Efter att jag hade gett mina åsikter om outdoor-life.
Varianten som kräver lugn, tålamod, å alltsom oftast gummistövlar.
Jag är helt enkelt inte gjord för svampplockning.
Eller fiske för den delen.
Jag äger förvisso ett par gummistövlar.
Av tre anledningar.
Rondellstaden är oxå känd som Regnstaden.
De va snygga.
Shopping är kul. Även om det är gummistövlar man köper.
Har jag använt dem nån gång kan man undra då.
Ja, det har jag.
De visade sig nämligen va lätta att hoppa i när jag skulle slänga sopor.
Borde jag använda dem oftare?
Ja. Idag tillexempel.
Fast me tjockstrumpor i.
Regnsnö vräker nämligen ner ute.
Det suger lika mycke som det låter.
Både snö å regn tillhör mina sämsta väder.
Jag borde alltid bo i solsken.
Orden va mina å frågan ställdes till min vän.
Efter att jag hade gett mina åsikter om outdoor-life.
Varianten som kräver lugn, tålamod, å alltsom oftast gummistövlar.
Jag är helt enkelt inte gjord för svampplockning.
Eller fiske för den delen.
Jag äger förvisso ett par gummistövlar.
Av tre anledningar.
Rondellstaden är oxå känd som Regnstaden.
De va snygga.
Shopping är kul. Även om det är gummistövlar man köper.
Har jag använt dem nån gång kan man undra då.
Ja, det har jag.
De visade sig nämligen va lätta att hoppa i när jag skulle slänga sopor.
Borde jag använda dem oftare?
Ja. Idag tillexempel.
Fast me tjockstrumpor i.
Regnsnö vräker nämligen ner ute.
Det suger lika mycke som det låter.
Både snö å regn tillhör mina sämsta väder.
Jag borde alltid bo i solsken.
Måndagsmeddelande.
Vissa dagar är bättre.
Andra är mer åt det sämre hållet.
Det är lixom sen gammalt.
Måndagar är överrepresenterade i den senare varianten.
Det är oxå sen gammalt.
Så idag va ingen förvåning.
Jag försökte förlika mig me tanken å istället somna tidigt.
Helt enkelt för att få en ny å lite bättre dag.
Ett knep man kan ta till på dumma dagar.
Satt bara i soffan å väntade på att kvällen skulle bli sovtid.
Loggade in på msn å läste väntande offlinemeddelande.
"hej kära mamma jag älskar dig mest i hela världen."
Ni vet vad man säger om att få när man som mest behöver något?
Hon har tydligen världens bästa känsla för tajming, den där dottern.
Hennes måndagiga mamma har ett smält hjärta.
Andra är mer åt det sämre hållet.
Det är lixom sen gammalt.
Måndagar är överrepresenterade i den senare varianten.
Det är oxå sen gammalt.
Så idag va ingen förvåning.
Jag försökte förlika mig me tanken å istället somna tidigt.
Helt enkelt för att få en ny å lite bättre dag.
Ett knep man kan ta till på dumma dagar.
Satt bara i soffan å väntade på att kvällen skulle bli sovtid.
Loggade in på msn å läste väntande offlinemeddelande.
"hej kära mamma jag älskar dig mest i hela världen."
Ni vet vad man säger om att få när man som mest behöver något?
Hon har tydligen världens bästa känsla för tajming, den där dottern.
Hennes måndagiga mamma har ett smält hjärta.
SÅ mycke bättre.
Så mycket bättre. Tv-programmet.
Det är verkligen vad det heter.
Jag har precis sett gårdagens avsnitt å är alldeles hög på känslor.
Starka karaktärer som framför starka texter.
Å som dessutom framkallar starka känslor hos varandra.
Sinnesutvidgande bra.
Hela avsnittet gav mig ett leende. Å blanka ögon.
Jag har, sen jag såg första avsnittet, nynnat på sången.
Introt, så mycket bättre.
En lysande sång att nynna sig genom dagarna med.
För allt blir, om inte så mycket, så åtminstone lite bättre då.
Ingen kan vara nere me en ballong, säger Nalle Puh.
Ingen kan vara nere me en sång, säger jag.
Angie Ink.
Jag är en såndär människa som gillar kontroll.
Å planering.
Ordning å reda is the shit.
Utom när det är tvärtom då förstås.
När spontana saker bara händer.
Å allt är lite lagom stökigt.
Då låter jag det va just så.
Igår åkte jag å vännen till Malmö.
Inga vattentäta planer.
Lite mer att det fick bli som det blev.
Vilket visade sig vara bra.
Delar av det blev skrivet i bläck.
På mig.
"Through the storm we reach the shore"
Den texten är nu en del av min underarm.
Och en väldigt passande sådan.
Både orden å stilen är passande.
Genom kaos till nåt bra.
Lite ohanterlig stil som på nåt sätt ändå binds ihop till en helhet.
Nån slags kaosteori i egen form.
Very much Angie.
Very much life.
Å planering.
Ordning å reda is the shit.
Utom när det är tvärtom då förstås.
När spontana saker bara händer.
Å allt är lite lagom stökigt.
Då låter jag det va just så.
Igår åkte jag å vännen till Malmö.
Inga vattentäta planer.
Lite mer att det fick bli som det blev.
Vilket visade sig vara bra.
Delar av det blev skrivet i bläck.
På mig.
"Through the storm we reach the shore"
Den texten är nu en del av min underarm.
Och en väldigt passande sådan.
Både orden å stilen är passande.
Genom kaos till nåt bra.
Lite ohanterlig stil som på nåt sätt ändå binds ihop till en helhet.
Nån slags kaosteori i egen form.
Very much Angie.
Very much life.
Hjärnrevision.
"Revision är oberoende granskning och uttalande om information eller vissa förhållanden."
En revisionsprosess innebär oftast följande steg:
Planering - Test av intern kontroll - Substansgranskning - Avrapportering.
Revision är ju inte precis det sexigaste ordet.
Snarare tvärtom.
Placerat i samma fack som pensionsspar och försäkringar.
Men jag tänker att man kanske skulle kunna hitta andra användningområden.
En koll om allt är under kontroll här å där.
I jämförelse med hur det borde vara.
"Normalt innebär en revisors uttalande inget absolut uttalande som sakers förhållanden utan ett uttalande som i rimlig grad torde vara korrekt."
Begrunda en stund å ställ sedan dig själv frågan;
skulle inte alla må bra av en hjärnrevision då å då?
Bara en avstämning mot det normala.
Jag vet inte om jag vill va exakt det som kallas normal ändå.
Eller ens vad normal egentligen är för den delen.
Men det kan ju va bra att åtminstone räknas som nåt i närheten.
Om så bara för sin egen skull.
Särskilt när man har sådär mycket så hjärnan hotar att koka över.
Å man tror att man kanske börjar bli lite tokig.
Korrektion. Tokigare.
Ice ice baby.
Hockeykväll.
Derby i Regnstadens ishall.
Underbar stämning.
Fart, tacklingar å massa mål som sig bör.
Stundtals onödigt spännande förvisso.
Men ändå härligt.
Plats nära nog att känna svettlukten från spelarna.
Blandat me testosteron i mängder.
Svettiga grabbar som gillar hårda tag alltså.
Jag fascineras av kulturen i stort.
Av de extremt hängivna fansen.
Som åker långt, skriker högt, följer me i både framgång å förlust.
Skanderande hejarklack ger mig lätt gåshud.
Liksom den intensiva glädjen som kan uppstå i gemenskapen.
Det finns många exempel på den.
Hockeyvärlden är bara en variant.
Men den tilltalar.
Kanske har det mest att göra med män å känslor.
Att det som tilltalar mest är känsloyttringar i olika former.
Inte alltid varken glädje eller sorg visas så öppet som i samband me sport.
Man får ta till vara på såna stunder helt enkelt.
Med en liten påminnelse att boys will be boys.
Derby i Regnstadens ishall.
Underbar stämning.
Fart, tacklingar å massa mål som sig bör.
Stundtals onödigt spännande förvisso.
Men ändå härligt.
Plats nära nog att känna svettlukten från spelarna.
Blandat me testosteron i mängder.
Svettiga grabbar som gillar hårda tag alltså.
Jag fascineras av kulturen i stort.
Av de extremt hängivna fansen.
Som åker långt, skriker högt, följer me i både framgång å förlust.
Skanderande hejarklack ger mig lätt gåshud.
Liksom den intensiva glädjen som kan uppstå i gemenskapen.
Det finns många exempel på den.
Hockeyvärlden är bara en variant.
Men den tilltalar.
Kanske har det mest att göra med män å känslor.
Att det som tilltalar mest är känsloyttringar i olika former.
Inte alltid varken glädje eller sorg visas så öppet som i samband me sport.
Man får ta till vara på såna stunder helt enkelt.
Med en liten påminnelse att boys will be boys.
Vintersen.
Då har alltså vi vintertid.
Som tydligen är den normala tiden.
Jag önskar att sommartid va den normala.
Och att det också innebar konstant sommar.
Alltså sol, grönt gräs, fågelkvitter å sånt.
Men eftersom vi är placerade ganska nordligt är det långt ifrån aktuellt.
Får va glad att morgonen blir lite ljusare igen.
Om så bara för ett tag.
Mörkret motarbetar inte direkt min morgontröttma.
I morse försov jag mig.
Tanken va att snooza men jag lyckades väl stänga av.
Blev en timme sen.
Enligt sommartid två timmar.
Märkligt hur man några dagar efter klockomställning gärna pratar i två tider.
Att klockan är tex tre. Fast egentligen fyra.
Jag begriper inte barför man gör så.
Klockan är ju tre då. Punkt.
Gammal å ny tid finns inte. Bara tid.
I vilket fall är det inte så mycket vinter nu.
Trots omställning till tidsomställning.
Mer som höst i Rondellstaden.
Regnet på mina fönsterbläck låter som en ihärdig slagverksorkester.
Som sig bör säger jag.
För även om regn inte är så uppmuntrande så tar jag hellre det än snö.
Åtminstone tills månaden heter december.
Fast allra helst tar jag sommar å sol. Alltid.
What can I say, jag borde fötts som blomma.
Solsken ger mitt liv mer liv.
Å fräknar på näsan.
Som tydligen är den normala tiden.
Jag önskar att sommartid va den normala.
Och att det också innebar konstant sommar.
Alltså sol, grönt gräs, fågelkvitter å sånt.
Men eftersom vi är placerade ganska nordligt är det långt ifrån aktuellt.
Får va glad att morgonen blir lite ljusare igen.
Om så bara för ett tag.
Mörkret motarbetar inte direkt min morgontröttma.
I morse försov jag mig.
Tanken va att snooza men jag lyckades väl stänga av.
Blev en timme sen.
Enligt sommartid två timmar.
Märkligt hur man några dagar efter klockomställning gärna pratar i två tider.
Att klockan är tex tre. Fast egentligen fyra.
Jag begriper inte barför man gör så.
Klockan är ju tre då. Punkt.
Gammal å ny tid finns inte. Bara tid.
I vilket fall är det inte så mycket vinter nu.
Trots omställning till tidsomställning.
Mer som höst i Rondellstaden.
Regnet på mina fönsterbläck låter som en ihärdig slagverksorkester.
Som sig bör säger jag.
För även om regn inte är så uppmuntrande så tar jag hellre det än snö.
Åtminstone tills månaden heter december.
Fast allra helst tar jag sommar å sol. Alltid.
What can I say, jag borde fötts som blomma.
Solsken ger mitt liv mer liv.
Å fräknar på näsan.
