Töntlycka.
Eller vilken slags film som helst me lyckligt slut för den delen.
Helst sådär förtjusande töntlyckligt.
Det kan inte hjälpas om de är helt förutsägbara.
I still love them.
Kanske har det me tron på kärlek att göra.
Man vill ju tro att de lyckliga sluten inte bara finns på film.
Fast me en viss skillnad.
Filmens töntlyckliga slut ska inte va livets töntlyckliga slut.
Det är ju då det börjar.
När eftertexterna rullar. Då börjar det på riktigt.
Alla borde få ett filmslut i sitt liv tycker jag.
Jag klurar på ledmotiv i väntan på mitt.
Jag liksom du e en sucker för dessa filmer! Den typen av "fiction" får alla ens drömmar ,hopp o tro att spiras! Har man en gång läst alla "twilight"-böckerna så vet man vad man(vi) talar om...tyvärr e det nog så att den typen av "perfekt" kärlek inte existerar...."farbror vardag" som dessväre inte finns med i dessa filmer/böcker förstör alldeles för mycket....m städ,disk,etc etc pajar alltsammans o gör d inte så perfekt som man önskar...men...den kärleken som e vilkorslös,som övervinner de flesta motgångar o hinder....DEN finns där ute...men den inkluderar "vardagsgnabb"! O det får man aldrig glömma!!! Utan den biten vore den inte realistisk! (tror jag) men det e väl kanske så att just den biten e en utav alla saker som även kan föra en närmre varandra o ge en den lyckan som man sett o drömt om från tv....ge aldrig upp utan fortsätt att söka...för den lyckan du drömmer om...den finns där.....ibland e den bara väl kamoflerad o dold.... Puss o kram!
