Som en helg full av hemma.
Med en stor hämtkaffe å en ostmacka inslagen i ett foliepaket sätter jag mig på tåget som ska rulla från staden i väst till Rondellstaden medan natten blir dag utanför.
Det är ett vemod i sig varje gång jag lämnar, och att mannen stod kvar på perrongen för ytterligare några dagar av västkust gjorde inte saken enklare, men jag åker med vetskapen om att vara tillbaka snart igen.
Det har varit en fin julhelg, full av skratt å kärlek. Vi har varit överallt utom det vi vanligtvis kallar hemma, vi har trängts kring frukostbord å om duschtid, vi har sovit på madrasser å bäddsoffor å jag tänker att jag ändå är vansinnigt lyckligt lottad som har så många ställen att vara önskad på. Så många ställen att komma hem till. På riktigt.
Kommentarer
Trackback
