Angies Värld

Allt är ju så relativt. Hur man räknar första kärlek.
Mycket kan kallas förtjusning. Eller möjligen förälskelse.
Såna fanns tidigare.
Jag väljer dock att skriva om det som verkligen kändes. På riktigt.
Han jag känner som min första riktiga k ä r l e k.
Anders.

Jag skulle snart fylla femton. Såg väl äldre ut än jag va.
Åtminstone tillräckligt för att utan problem befinna mig på casino me artonårsgräns.
I en stad som inte va min.
Han va croupier. Fyra år äldre än mig.
I mina ögon då ganska vuxen. I backspegeln fortfarande ett barn.
Precis som jag.
Vi pratade lite å han fick en lapp me mitt nummer innan jag åkte hem. Dagen efter ringde han.
Det va början på en intensiv kärlekshistoria.
Riktig kärlek. Fast me de vanliga ingredienserna av tonårsförvirring förstås.
Inte alltid enkelt alltså.
Men vi va otroligt kära. Älskade varandra.
Han skrev fantastiska texter till mig. Kärleksförklaringar som jag i ord aldrig fått närheten av sen dess.
Hans stad blev min stad när jag började gymnasiet å vi va tillsammans i tre år.
Levde för stunden å drömde om framtiden.
Vi växte ihop å vi växte ifrån.
Förhållandet tog slut för att vi va för unga å livet va för stort. Vi kunde lixom inte hålla kvar.
Kärleken höll längre ändå.


Det var den korta å enkla historien om en liten plats i mitt hjärta.
Den som tillhör min första kärlek.