Som ett semesterliv.

Bortsett från att de flesta pratar med ord man mer eller mindre förstår, å att pengarna som används hemma även funkar där, så kan man nästan säga att den där ön är ett eget litet land. Nästan som en saga, där dag eller natt inte spelar så stor roll, eller gör det fast man inte bryr sig.
I vanliga fall skulle jag kanske flippa lite över enkelheten, det slöa tempot å kollektivboenden som aldrig är riktigt i ordning, men där tar jag det.
Jag tar allt, å jag låter det vara så. 
Vi dör ljuvlighetsdöden å bakisdöden å soldöden på en filt medan vi glömmer att tända grillen å bara väntar på att rosévinet ska bli kallt. Det är strand å hamn å liv å party å soffhäng å galenskap å skratt å kärlek i den bästa röra man kan tänka sig när solen går upp å ner å upp igen där i havet.  

Jag har den intensivaste längtvärk, efter alltihop, men såklart mest efter människorna som tagit så stor plats i mitt hjärta - lite som en storm.
Men snart är jag tillbaka å då ska vi göra allt igen, som om det inte fanns nån morgondag. För att vi kan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0