Som att gå där jag aldrig gått förut.

Tidigt igår morse tog jag på mig kavajen å stoppade ner fötterna i mina svarta klackskor - då ovetande om att dottern skulle få rätt i sin undran om jag verkligen skulle ha skor utan strumpor - och gick till jobbet. Tio timmar senare ramlade jag hem, lite som överkörd av dagens intensivitet, och nästintill undrande vad det egentligen var som hände eftersom det, precis som väderomslagen, hände samtidigt. Det var intensivt på ett bra sätt - sådär på gränsen att man hinner me å klarar av, sådär som jag jobbar som bäst - men jag kände sviterna idag.
Så jag loggade ut. Jag loggade ut, stängde av å gick. Jag behövde gå med mjuka steg, utan ekot av hårda klackar, och jag behövde ta igen alla de där andetagen som jag aldrig riktigt hann ta igår. Det var nog längesedan, om nånsin, som jag uppskattade en skog så mycket som idag, trots att den fortfarande inte fått sitt gröna liv. Jag gick på stigar där jag aldrig gått tidigare, utan att egentligen tänka så mycket på vart jag var å jag andades i enkelhet i den kyliga vårvinden.

"sen du var här har häggen slagit ut
det blåser vindar ifrån förra sommarn
och jag tittar ut över parken för att se om jag kan se dig
jag ser björkar som blommar nu
med lite mera färg sen du var här

sen du var här har tiden tickat fort
jag är nog mera inspirerad nu jag längtar inte
längre efter tågen som ska ta mig härifrån
och allt som tråkade ut mig då
känns lite mera värdefullt sen du var här

låt tiden gå
jag är samma nu som då
samma människa ungefär
fast med lite mera lust
sen du var här

sen du var här har allting kommit gratis
det är sant som nån har sagt att när man talar om trollen
är det dags att hålla tyst men jag blir alltid så förvånad
hur allting bara händer hur livet bara börjar
jag glädjer mig åt nya krafter nu sen du var här

sen du var här har allting blivit större
det är lättare att vakna jag kan se mig själv
gå runt och inte riktigt ha nånstans att ta vägen
men jag följer hjärtat samma hjärta
men med mera glöd sen du var här

sen du var här har gatorna gått hem
nu är bitarna på plats nu kan jag se ifrån mitt fönster
samma utsikt som förut fast kanske ändå lite längre
lite högre lite värre allting känns tryggare
och ändå mycket större nu har häggen slagit ut
nu har våren tagit fart lite starkare och mer sen du var här"  /LW


Det var skönt att gå där å att känna lugnet i att hitta rätt fast jag inte visste vart jag var på väg. Det är lixom lättare att gå vart man vill när man redan är hemma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0