Som små fjärilar. Eller stora elefanter.

Kalla det fjärilar, elefanter, eller vilka djur du vill, jag kallar dem tankar å de är i vilket fall fullt upptagna med nån form av gymnastiska övningar i mitt huvud. Egentligen tycker jag nog inte särskilt mycket om jämförelsen med nåt slags djur alls i min kropp, så vi kan väl komma överens om att det mest är stökigt, lite som ett förråd fullt av papper där någon öppnar dörren å låter det bli tvärdrarg precis lagom när allt sorterats i fina högar.
Mannen förundras ofta - undrar om det nån dag byts från förundras till irriteras, å isf när - över hur mina tankegångar rusar iväg så snabbt att jag plötsligt börjar prata om lampan i sovrummet när vi två sekunder tidigare var mitt uppe i en diskussion om nåt helt annat. Jag läser "Män är från Mars, kvinnor är från Venus" å skrattar igenkännande.
Ni vet, de där tankarna som rör sig fan så mycket snabbare än en elefant nånsin skulle kunna byter lixom av varandra i nån slags stafett som jag själv inte ens riktigt reder ut, men innan jag vet ordet av är de lixom i mål å om det då råkar vara lampa de hamnar på är det såklart det jag börjar prata om. Makes totally sense, yes?
Å så ska vi till Indien om tio månader, bjudna på bröllop - en "liten" variant, med bara några hundra gäster - vilket jag tycker är hur coolt som helst å som får mig att planera längre fram än vanligt, å tänka på vackra tyger å guld som såklart är väldigt viktigt i Indien i allmänhet å på Indiska bröllop i synnerhet, men det är nästan lite konstigt att det inte kommit en endaste inbjudan till ett sommarbröllop i år eftersom det alltid brukar vara några varje år, men nu är de flesta helgerna i augusti redan bokade me annat, å sen får syrran sin lilla bebis å jag blir moster för första gången (stort!) å om det blir en flicka kanske man skulle rota fram de där gamla kläderna som dottern aldrig hann slita ut, de står nog hemma hos mamma eftersom mitt förråd i källaren är på tok för litet, men jag måste rensa ur det, borde aldrig låtit det gå tre år med grejer som inte ens är uppackade sen flytt, fast å andra sidan tog det tre år innan det kom upp en fin lampa i sovrummet istället för den som hängde där "sålänge". Lampan! Visst hänger den lite snett, men å andra sidan är ju allt i denna lägenheten lite snett å slitet - vi kallar det charm - fast just garderobsdörrarna är ju inte så charmiga utan mest bara fula å väldigt lika de som fanns i mitt barndomshem när jag var liten...
Och så fortsätter det. De där högarna med papper snurrar runt som om de lärde sig en ny dans. Lite som livet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0